Kong: Skull Island (2017)
Genre: Action/Äventyr
Regi: Jordan Vogt-Roberts
Manus: Dan Gilroy, Max Borenstein m.fl
Producent: Alex Garcia, Jon Jashni m.fl
Land: USA
Land: USA
Med hjälp av forskare och ett förband soldater tar Bill Randa och stora monstersökande projektet Monarch sig till den mystiska, icke kartlagda ön Skull Island för att leta efter... stora monster. Det dröjer inte länge förrän välkomstmattan rullas ut, på sätt och vis...
Min kärlek till Kong har ni vid det här laget kanske redan läst om. Insatserna är därför höga när vi får vår första nya Kong-film på 12 år, som dessutom ger apan en liten twist. Här är han ju mycket, mycket större än han varit i tidigare filmer, detta för att han ska kunna utmana Godzilla i filmen King Kong Vs. Godzilla som planeras komma ut 2020. Följer produktionen i samma fotspår som uppföljaren till skitfilmen Godzilla skjuts nog premiärdatumet fram 2-3 gånger. Jag varnar er redan nu, eftersom King Kong och Godzilla mötts förut, är de två största monstren i filmhistorien, att samma team står bakom båda rebootsen och de nu tillhör samma cinematic universe kommer det jämföras friskt under recensionen.
Ja, det är Samuel L. Jackson i förmodligen den femte filmen med honom i en av rollerna som gått upp på bio hittills i år. Jag drog ett stort, stort suck när jag hörde hans röst i första trailern samtidigt som ögonen rullade så långt bak i huvudet på mig att jag blev yr. Jag tröttnade liksom på att se honom dyka upp i precis ALLT redan 2001, det ligger numera på ZAZ-nivå, en parodi. Men vet ni vad? Inte ens Jacksons oönskade nuna kan sänka Kong: Skull Island.
Första scenen gav mig fan gåshud, bättre introduktion till ett filmmonster får man leta bra länge efter, jag kände mig säkrare än tidigare på att det här skulle bli till något bra. Därefter börjar upptrappningen till att nå destinationen rulla på i bra fart. Många klagomål över Peter Jacksons King Kong rör just den sega början med båtturen till Skull Island. Här hoppar dom på ett gäng helikoptrar och är där kanske tre minuter senare. Boom! Skiten eskalerar intensivt efter det.
Däri ligger dock en av få kritiska åsikter jag har om filmen. Jag hade nog föredragit att dom spenderat lite längre tid på att utforska ön och skapat lite mysig mystik. Åtminstone någon minut. Men skaparna känner säkerligen till kritiken Peter Jacksons version fick om den sega inledningen, för att inte tala om deras egna Godzilla där ingenting någonsin hände, även när det "hände" saker. Ja, Kong: Skull Island tar tag i tittaren och släpper inte taget i första handen, ungefär som en dejt med Bill Cosby. Det blir åka av vare sig man vill eller inte! Too soon?
Trots det snabba tempot hinner vi introduceras för flertalet intressanta, roliga och sympatiska karaktärer, med John Goodmans Bill Randa och scenstjälande John C. Reillys Hank Marlow i spetsen. Lite roligt nog är det de två hjältarna spelade av Tom Hiddleston och Brie Larson som kanske inte direkt skiner starkast, men dom funkar och jag hade inte ens något emot Samuel L. Jackson i sin roll som militären Preston Packard. Skapligt stark kontrast till karaktärerna i Godzilla, där dom var tunnare än ett A4-papper, livlösa och mer ointressanta än en kväll framför TV:n med Melodifestivalen på.
Att nästan hela filmen utspelar sig på Skull Island är ett välkommet inslag i franchisen, den har alltid fascinerat mig och jag gillar det vi fick se av den här, att den är vacker i ena sekunden - dödlig i andra. Det är flertalet märkbart snygga scener där Kong är involverad, däribland öppningsscenen jag nämnde tidigare. Jag tycker att dom lyckats med Kongs utseende, trots alla stora förändringar man varit tvungna att göra. Jag gillar looken! CGI-effekterna är verkligen på topp och det är en av ytterst få filmer där jag uppskattade 3D:n en hel del, det hjälpte faktiskt filmen att kännas större.
När vi ändå är inne på ämnet storlek måste jag säga att jag störde mig lite på att Kong verkar ha tagit ninjalektioner av Shô Kosugi, då han flera gånger dyker upp i vissa scener utan att någon karaktär sett eller hört honom komma. Man tycker ju att jorden borde skälva lite och att man skulle höra den 100 meter långa apans fotsteg när han närmar sig, men icke, *vips* så är han där. Mycket imponerande!
Kong: Skull Island är mer än något annat underhållande som tusan, den perfekta popcornsrullen med en lagom dos humor mellan de mer actionladdade scenerna, som det finns många av. Den har allt Godzilla saknade och borde varit. Jag skulle vilja säga att Gareth Edwards film är en stor hög med skit i jämförelse, men det skulle vara en komplimang till 2014 års största besvikelse, så jag ska istället lista några orsaker till varför senaste Kong spöar skiten ur jänkarZilla:
- Man får faktiskt SE en hel del av Kong, filmens huvudmonster. Ingen patetisk screen time på 10 minuter som Godzilla hade. Tänka sig!
- Det är faktiskt en hel del fajtandes mellan Kong och andra monster. Tänka sig!
- När det väl fajtas kan man faktiskt SE vad som händer till skillnad från Godzilla, där det mesta skedde i mörkret. Tänka sig!
- Designen på Kong ser faktiskt inte för jävlig ut. Tänka sig!
- Den är faktiskt inte olidligt tråkig tre fjärdedelar av filmens speltid. Tänka sig!
- Karaktärerna får en faktiskt inte att vilja dra fram ett rakblad och börja skära sig själv för att minska smärtan. Tänka sig!
Med andra ord, om man faktiskt gillade Gareth Edwards Godzilla bör man INTE se Kong: Skull Island. Ingen film du ser efter det kommer komma i närheten av underhållningen King Kongs senaste äventyr gav dig. Toppen kommer vara nådd, liksom. Ungefär som att ha förlorat oskulden till Sean Connery på 60-talet.
Betyg:
Hon asiaten är nog dock en av filmhistoriens mest värdelösa karaktärer, å han i blått med...