Meh, ORCA!

 
Första gången jag såg Orca: The Killer Whale var när den gick på TV sent en kväll när jag var runt 7-8 år gammal. Även om titeln försvann från mitt minne i flera år så var det mycket av filmen jag mindes väldigt väl, framförallt våldsscenerna (såklart) men även Ennio Morricones dystra, vackra musik. Jag såg den aldrig mer i TV-tablån efter den sena kvällen, men jag ville så gärna se den igen, speciellt när mitt skräckfilmsintresse startade på allvar vid 11 års ålder. Den 25:e april 1997 skulle jag få önskan uppfylld, jag minns datumet så väl för att som för så många andra barn var det den 25:e varje månad jag fick min månadspeng. En del av just denna månadspeng skulle jag spendera på Steven Seagals nya film, The Glimmer Man, som släpptes på köp-VHS samma dag. Det här var på den tiden när filmer ibland släpptes på hyrfilm först och kort senare även som köpfilm, så jag hade redan hyrt filmen och sett den tre gånger under de 24 timmar jag hade på mig och kunde knappt vänta på att få köpa mig ett eget exemplar.
 
 
Så den 25:e stod jag utanför Åhléns med pengar i hand och väntade på att personalen i butiken skulle få fingrarna ur röven och dra upp det där satans stålstängslet som stod mellan mig och Seagals vackra nuna. Till slut öppnades butiken och det första jag fick syn på var en lång rad med The Glimmer Man VHS:er. Jag greppade tag i filmen jag längtat så mycket efter och min dag, vecka, månad var kirrad, men dagen var inte över än. Jag gick runt lite mer på stan och kom till en butik som hette Sound de Light, där det såldes film och musik. Dom hade stora lådor med VHS med den klassiska prislappen 1 för 59, 2 för 99 på och efter en stunds grävande fick jag helt plötsligt syn på exakt det jag varit ute efter så länge.
 
 
Jag minns än idag hur kombinationen av HÄNDER VERKLIGEN DET HÄR, DET ÄR SÅÅÅ DEN HETER och MÅSTE HA-känslor bara svämmade över mig. Jag köpte filmen och spenderade sedan kvällen med Steven Seagal ocn mördarvalen (helt omedveten om att Seagal flera år senare skulle jämföras med just en val). Jag blev inte besviken vid andra titten och bandet användes flitigt under de kommande åren. Sen någonstans vid mitten av 2000-talet sålde jag nästan hela min VHS-samling när jag till slut gav upp och hoppade på DVD-tåget och det var det sista jag såg av mördarvalen på väldigt länge, det blev aldrig något nytt köp av den på DVD.

För några månader sedan fick jag dock veta att det suveräna australiska bolaget Umbrella Entertainment hade släppt filmen på Blu-ray och blev genast sugen på att förfriska minnet än en gång. I samma veva skaffade morsan och styvfarsan sin första Blu-ray spelare och firade det med att köpa ett gäng filmer dom velat ha länge men aldrig kunnat få tag på DVD. Jag vet inte om det är för att jag är världens bästa son eller för att hon är världens bästa morsa, men hon slängde på Orca: The Killer Whale åt mig som present och nu, över tio år efter att jag sagt adjö till min VHS, äger jag filmen igen.
 
 
Nu har jag sett den med ett oskyldigt barns ögon, en tonårings blodtörstande ögon samt en vuxen konnässörs ögon och kan glatt konstatera att den håller måttet!
Ennio Morricone - Orca - Orca: Mördarvalen - Orca: The Killer Whale - Steven Seagal - The Glimmer Man - Umbrella Entertainment - Åhléns

En varm dag i himlen

 
Det är varmt, kvavt, svettigt, hemskt. Ändå är jag lycklig, spänd, stolt, extatisk. Den sjätte filmen i franchisen som gjort mig till den man jag är idag, eller något, Tremors AKA Hotet Från Underjorden, har släppts och snart två år efter att jag skrev nyheten om att den fått grönt ljus att spelas in har jag nu fått mitt exemplar. Jag är så nöjd, så glad att jag inte ens orkar störa mig på att man helt plötsligt valt att slopa siffran i filmtiteln, något alla tidigare uppföljare alltid inkluderat. Universal kanske är rädda att alla ej inbitna fans skräms iväg om det skulle stå Tremors 6: A Cold Day in Hell? Nåja, jag bryr mig inte, typ, och är redo att låta 80-talets näst mest populära TV-pappa Michael Gross sparka och skjuta röv, i en ny Tremors film igen.
 
Hotet Från Underjorden - Michael Gross - Tremors - Tremors: A Cold Day in Hell

Locked up - again

 
När jag var runt 11-12 år hyrde jag och en vän Penitentiary II på VHS. Jag var nog då på toppen av min Rocky-fandom och självaste Clubber Lang - Mr. T, såg ju ut att ha huvudrollen av omslaget att döma, som dessutom fick det att se ut som en ren boxningsfilm. Hypade till tusan satte vi in kassetten i VHS-spelaren och tittade på vad vi då i våra unga år tyckte var bland det sämsta skit vi någonsin sett. När jag såg den igen många år senare med helt andra förväntningar var den inte så hemsk, men det är minnet av den djupa besvikelsen vi kände när vi först såg den som etsat sig fast i mitt minne..
 
Nu, 20+ år senare efter första kontakten med filmen gjordes har Vinegar Syndrome släppt den i en ny fetingutgåva lik den dom släppte till första delen i januari. Bortsett från den limiterade slipcovern (1500 ex), som är sexigt embossed på båda sidor och ryggar, får man även följande extramaterial:
 
• Archival commentary track with Jamaa Fanaka (writer / producer / director)
• “In the Raw” – archival interview with Jamaa Fanaka
• “Too Sweet on the Outside” – interview with Leon Isaac Kennedy
• Isolated soundtrack
• Original theatrical trailer
 
 
Tyvärr är inte Penitentiary III planerad att släppas på formatet än, men jag håller tummarna för att den kommer tids nog.
Clubber Lang - Jamaa Fanaka - Leon Isaac Kennedy - Mr. T - Penitentiary - Penitentiary II - Penitentiary III - Vinegar Syndrome

Ett par klassiker

 
Fick hem proto-slashern Alice, Sweet Alice och The House on Sorority Row från 88 Films The Slasher Classics Collection igår, båda med dessa fina, limiterade slipcovers.
 
 
Hyfsat extramaterial till båda filmerna, bland annat en intervju med filmhistorikern Kim Newman, som alltid är intressant att lyssna på.
 
88 Films - Alice, Sweet Alice - The House on Sorority Row - The Slasher Classics Collection