Z som i...

 
Jag blev pappa för snart två år och nio månader sedan, men slutar aldrig förundras över hur snabbt barn lär sig, utvecklas, hur stor fantasi dom har och hur uppfinningsrika dom är. När jag kom hem efter att ha jobbat natt igår hittade jag en kinapinne på sovrumsgolvet. Jag plockade upp den och gav en undrande blick mot min fru, som matade vår yngsta son, James. Hon förklarade att Charlie hade öppnat kökslådan och valt ut kinapinnen. Efter att han gjort det började han svinga den och ropade "Mamma, Zorro! Mamma, Zorro!"
 
Zorro går som tecknad serie på Barnkanalen och har tydligen gjort ett stort intryck på sonen, precis som en viss annan serie med samma karaktär gjorde på mig och många andra i min generation när jag var liten.
 
Svinga på!
 
Zorro

The Incredible Melting Man

 
Nej, inte filmen. Det finns många stunder när ens hjärta smälter som förälder, inte minst när det gäller saker barnet gör för första gången. Dom första stegen, första gången man hör den ljusa rösten säga "pappa", när lillen tar på sig sin lilla ryggsäck för första gången på väg till dagis. Just ett hjärtsmältande ögonblick hände häromdagen när min son James, knappa två månader gammal, för allra första gången log mot mig. Det var som att se ett helt nytt ansikte titta på mig.
 
Undrar vad nästa hjärtsmältande ögonblick kommer bli? Spännande tider framöver!
The Incredible Melting Man

Välkommen till världen, James

 
Nu är han här, våran James. Lite tidigare än väntat kom han ut med vikten 4725 gram (en liten knubbis!) och 55 cm lång. Förlossningen var snabb och felfri, knappa två timmar efter vi anlänt till förlossningsavdelningen var han ute och såg ut som en nästan exakt kopia av våran första son, Charles, med samma ögon, öron, läppar och näsa.
 
 
Eftersom han vägde så mycket fick vi övernatta en dag på BB för att kolla blodsocker och bestämma om extra matning. När det stod klart att blodsockervärdet var bra och läkaren gjort sin undersökning utan att hitta något konstigt fick vi äntligen åka hem för att starta vårat nya liv tillsammans.
 
 
Vi såg fram emot att visa upp James för Charlie, vars farmor tagit hand om honom hemma hos oss det senaste dygnet. Men det blev inte riktigt som vi tänkt oss, blott några minuter innan vi kom hem hade han nämligen somnat på soffan.
 
 
När vi väckte honom efter sin tupplur var han lite gnällig, det brukar han vara när han är nyvaken, så jag gick in med honom på hans rum och vi lekte lite med hans tåg tillsammans tills det att han blev på bättre humör. Sen tog jag ut honom till vardagsrummet för att för första gången få träffa sin lillebror. Det gick bättre än väntat, ingen avundsjuka eller så än, mer fascination över familjens nya tillskott som han gång på gång säger är "Charlies bebis!"
 
Innan dagen var över hann James ge oss sin bästa imitation av Sylvester Stallone:
 
 
Och få sin första blöja bytt här hemma:
 
 
Grejerna han har på händerna är för att han inte ska riva sig själv och kommer även användas när han börjar suga på tummarna. Sen var det sovdags, åtminstone för ett tag.

 
Nu har jag 9 pappalediga dagar kvar att se fram emot, fyllda av bajs (som för tillfället ser ut som något Ewing Oil skulle vara intresserade av), spyor, klädbyten, matande, gungande, sjungande och lite annat. Det blir min semester den här sommaren, den bästa jag kunnat tänka mig.
Pappaliv - Sylvester Stallone

Daddy's Little Helper

 
Jag säljer en del film på Facebook och brukar då ställa filmerna mot en vägg i vardagsrummet för att sedan ta kort på dom. Min son har hjälpt mig med det några gånger och sitter sedan i mitt knä när jag tar korten. Det är visst spännande att kolla på korten när dom precis tagits. Nej, jag förstår heller inte fascinationen, men varje minut man kan få honom på andra tankar än glass, eller "Ijjjjass!" som han kallar det (den enda sötsak vi låter honom äta bortsett från tårta/kaka när någon fyller år) får man ta vara på.
 
Igår eftermiddag tog han sig helt plötsligt ner från soffan, gick till bokhyllan med TV-serier och mammas filmer och gick igenom filmerna, till synes ganska noga. "Nej... nej" sa han varje gång han ratade en film innan han hittade den rätta och då utbrast "Ja!". Det här pågick till han hittat tre filmer han var nöjd med, som han sedan tog med sig och ställde upp mot väggen enligt bilden ovan och stolt påpekade för mamma och pappa hur duktig han varit.
 
Och visst var han duktig. Inte nog med att han ställde upp dom mer eller mindre i ren perfektion, han valde dessutom tre riktiga skitfilmer som verkligen borde säljas. Det var han banne mej värd en glass för!