Far & sons första filmkväll

 
Bilar, Bilar 2 och Bamse och Tjuvstaden är några exempel på filmer jag sett tillsammans med äldsta sonen så många gånger att jag är nära ett sammanbrott varje gång han plockar fram DVD:erna. Förra veckan fick Charles, som är tre år gammal, en ny Stålmannen-utstyrsel som han var glad över på ett sådant sätt endast ett barn kan bli. Den bestod av en blå t-shirt med det kända S:et på och kardborrband på axlarna som man sätter dit en röd cape på.
 
 
Han sprang omkring med den hela dagen för att visa mamma och pappa att han är snabb samt för att ge capen lite vind. Jag kände att nu var det god tid att visa honom vad det första pappa tänker på när han hör namnet Stålmannen eller Superman - Christopher Reeve.
 
 
Jag valde att våran första, lite vuxnare film tillsammans skulle bli Superman II. Den är kortare än den del ett och Stålis dyker upp tidigt i filmen utan att man får en lång origin story innan han sätter på sig dräkten. Det är helt enkelt mer fart i Superman II, tålamodet hos en treåring är ju inte så stort, som ni säkert vet. Med lite god mat på bordet satte vi igång våran första riktiga fader & son-filmkväll.
 
Visst frågade han "Vart är Supermannen dååå" nästintill varje scen han inte var med i samt sysselsatte sig med lite billekar under vissa av dessa stunder, men i övrigt levde han med i det han såg. Förutom Stålmannen var Zod & co bra på att hålla hans intresse uppe. Filmkvällen blev lyckad och det var jättekul att se filmen från ett barns perspektiv. När den var slut sprang han in till mamma, som lagt sig för att söva lilla James, för att berätta hur bra den var och ville redan morgonen därpå se "Supermannen filmen" igen.
 
 
Nu dröjer det ju ett bra tag innan vi kan ha en filmkväll som är ÄNNU mer i farsans stil, där huvuden kapas av rostiga machetes och mustaschprydda hämnare skjuter skurkar på löpande band, men det här var en rolig början på många framtida far & son-filmkvällar. Jag har redan börjat klura på lite fler filmer vi kan se tillsammans, undrar vilken nästa blir?
Bamse och Tjuvstaden - Bilar - Bilar 2 - Cape - Christopher Reeve - Stålmannen - Superman - Superman II - Zod

I tomtens säck...

 
Ja, vad lämnade tomten för presenter under granen efter att han ätit upp sin gröt och pepparkakan Charlie gjorde iordning åt honom kvällen innan Julafton? James, som snart blir sex månader gammal fick mycket som lyser vid knapptryck och lite saker att tugga på för tänderna som är på väg att visa sig. Charlie fick bilar, bilar, merchandise från filmserien Bilar, lite mer bilar och sen bilar. Mamma fick Grey's Anatomy, Glee och andra, enligt pappa, tråkiga TV-serier.
 
Men, vad fick pappa då? Oftast görs en fet beställning på Discshop av frugan när det är dags att julhandla, men i år prövade vi något nytt. Hon fick välja filmer ur min önskelista på mitt Amazon UK konto, som skickades tillsammans med lite annan film jag hade i varukorgen. Filmerna hon valde:
 
 
Bird On a Wire: En något bortglömd film med stenhårda Mel Gibson och den alltid underhållande Goldie Hawn.
National Lampoon's Animal House: Confession time. Jag har aldrig sett den här filmen: Skämshatt på, men inte länge till!
 
 
Legacy of Rage: Brandon Lees första film där han har huvudrollen, ska bli kul att se igen då jag inte sett den sedan tiden jag hade den på VHS.
Dead Men Don't Wear Plaid: Steve Martin var populär hemma hos oss när jag var liten, men den här såg jag nog bara en gång och fattade ingenting. Det hade nog att göra med att jag då inte sett en enda noir, som den här filmen är en parodi på. Nu när jag sett min beskärda del är förväntningarna skyhöga!
 
 
Ip Man 1 & 2: Cine Asias fina utgåvor av Donnie Yens paradroll som Ip Man. Nu fattas bara del tre.
 
 
I Still Know What You Did Last Summer: Nu är den samlingen komplett. Det finns ingen trea.
 
Det var filmerna jag fick det här året. God fortsättning på er!
 
Animal House - Bilar - Bird on a Wire - Brandon Lee - Dead Men Don't Wear Plaid - Donnie Yen - Glee - God Fortsättning - Grey's Anatomy - I Still Know What You Did Last Summer - Ip Man - Ip Man 2 - Julafton - Legacy of Rage - National Lampoon's Animal House - Noir - Steve Martin

Dop

 
Igår döpte vi våran son, James. Dopet tog plats i den mycket vackra och mysiga S:t Olai kyrka, där vi även döpte Charles för nästan exakt två och ett halvt år sedan. Det var en snabb, men fin ceremoni med välspelad musik. Vi gjorde entré till Five For Fightings Superman (It's Not Easy), som jag alltid tyckt är väldigt vacker. Vårat uttåg skedde dock till något helt annat, vilket torde göra det till det coolaste uttåget kyrkan någonsin bevittnat och således James till den tuffaste bebisen som någonsin döpts under kyrkans tak.
 
Charlie körde på samma tema, bärandes en vit skjorta och pappas fluga, som han vägrade ta av sig på hela dagen (han sov, på fullaste allvar, med skjortan och flugan på, den envisa ungen).
 
 
Efter ceremonin förflyttade vi oss till en lokal vi lånat för fest med smörgåstårta, tårta och paketöppnande innan vi begav oss hem igen, trötta men lyckliga och stolta över vår nydöpta son.
 
 
Tack till alla nära och kära som närvarade på James stora dag!
 
Dop - Five For Fighting - James Bond - Superman (It's Not Easy)

Fars dag-special - Three Men and a Baby (1987)

 
Genre: Komedi
Regi: Leonard Nimoy
Manus: Jim Cruickshank, James Orr
Producent: Ted Field, Robert W. Cort
Land: USA
 
Peter, Michael och Jack lever det perfekta ungkarlslivet. Dom har tillfredsställande jobb och en stor lägenhet dom delar på, där det är fritt fram med stora fester och promiskuitet. En vacker morgon ställs dock deras liv upp och ner när en bebis lämnats utanför deras dörr med en lapp till den ovetande fadern Jack, som uppmanas ta hand om bebisen Mary. Samtidigt blir det ett missförstånd när männen får ett paket med heroin lämnade hos sig, vilket ett par knarklangare är väldigt angelägna att få lägga vantarna på.
 
Boys will be boys, baad boooys, baad boooys
Boys will be boys, baad boooys, baad boooys
 
Ja, denna 80-talskomedi tar sig faktiskt friheten att BÖRJA med ett tidstypiskt montage. I varje fall jag rycks med direkt och sätts i precis den rätta sortens stämning en sån här film ska skapa. Regissören Leonard "Spock" Nimoy visste hur han skulle få tittarna att känna, vilket är aningen ironiskt, nästan.
 
 
Efter att ha regisserat kassasuccéerna Star Trek III: The Search for Spock samt Star Trek IV: The Voyage Home (som dessutom är två av dom bästa Trek-rullarna enligt mig) fick Nimoy för första gången chansen att regissera en film han inte hade någon roll i. Att det blev en komedi passade honom bra då det var just humorn i The Voyage Home som gjorde den så omåttligt populär. Eftersom han själv tillhört en av TV och filmhistoriens mest kända och framgångsrika trios med Star Trek (Kirk, Spock & McCoy) visste han dessutom förmodligen en sak eller två om hur man får en trio att fungera och bli minnesvärd.
 
Han fick en jackpot, för filmen är verkligen perfekt rollbesatt. De tre huvudrollsinnehavarna Tom Selleck, Steve Guttenberg och Ted Danson spelar väldigt bra ihop och har en sån där speciell kemi som man känner att man nästan kan ta på. Jag köper dom med hull och hår som ungkarlar med noll koll på hur man tar hand om en bebis. Dessutom, kan det bli mer 80-tal än en trio med Thomas Magnum, P.I., Carey Mahoney och Sam Malone? Typ inte, och det ger filmen en härlig känsla och mig som tittare trygghet, man vet liksom att man kommer få ett perfekt sagoslut och några catchiga låtar, inklusive minst ett extra montage på köpet. Den perfekta 80-talsupplevelsen.
 
 
Lite udda och unikt är att det man bygger upp till, filmens stora showdown mellan de nyblivna papporna och knarklangarna, avhandlas relativt tidigt. Så tidigt att ett nytt problem, den själviska mamman som vill ta hand om dottern igen långt bort från de tre nyblivna hjältarna, hinner uppstå och tas itu med under slutet av filmen innan man får det där tidigare nämnda sagoslutet. Filmen är inte lång, men det känns ändå inte som att man jäktat någon del i filmen. På dryga en timme och 40 minuter lyckas den med att introducera oss för huvudkaraktär man fattar tycke för, ge oss roliga fish out of water-scener, skapa ett hot mot nya familjen i och med knarklangarna, lugnet efter stormen i form av ett (till) montage samt mammans change of heart innan vi får sagoslutet. Med gott om skratt, lite drama, en hel del myspys och feelgoodkänsla får Three Men and a Baby mig att återvända år efter år.
 
Under förra årets Fars dag-special kunde ni läsa om att jag bjöd in två av mina närmaste vänner till en filmkväll med temat "pappor", detta i samband med att jag berättade att jag skulle bli pappa för första gången. Dad var som vissa av er kanske minns en av de tre filmerna vi såg då - Three Men and a Baby stod också på schemat. Jag valde den inte bara för att den är rolig och har en passande titel, framförallt visar den alla möjliga situationer man som nybliven förälder känner igen sig i, hur förberedd man än tror sig vara. Den visar också på ett bra sätt att hur mycket man än må ha trivts i sitt tidigare liv, då när man hade mer frihet, går det inte upp mot glädjen man får av att vara med och få forma ett annat liv.
 
 
Jag må sakna tiden då jag kunde ta ett par bärs när jag än kände för det, att kunna snitta en film om dagen, spontansex, lugna middagar med frugan och ha grabbkvällar lite oftare - men att vara en närvarande pappa till mina två söner betyder så mycket, mycket mer och ger mig en helt annan sorts glädje.
 
Betyg:
 
 
Glad fars dag till alla pappor där ute som gör ett otroligt bra och viktigt jobb!
 
Carey Mahoney - Leonard Nimoy - Magnum, P.I. - McCoy - Mr. Spock - Sam Malone - Star Trek III: The Search for Spock - Star Trek IV: The Voyage Home - Steve Guttenberg - Ted Danson - Thomas Magnum - Three Men and a Baby - Tom Selleck