Välkommen till världen, James

 
Nu är han här, våran James. Lite tidigare än väntat kom han ut med vikten 4725 gram (en liten knubbis!) och 55 cm lång. Förlossningen var snabb och felfri, knappa två timmar efter vi anlänt till förlossningsavdelningen var han ute och såg ut som en nästan exakt kopia av våran första son, Charles, med samma ögon, öron, läppar och näsa.
 
 
Eftersom han vägde så mycket fick vi övernatta en dag på BB för att kolla blodsocker och bestämma om extra matning. När det stod klart att blodsockervärdet var bra och läkaren gjort sin undersökning utan att hitta något konstigt fick vi äntligen åka hem för att starta vårat nya liv tillsammans.
 
 
Vi såg fram emot att visa upp James för Charlie, vars farmor tagit hand om honom hemma hos oss det senaste dygnet. Men det blev inte riktigt som vi tänkt oss, blott några minuter innan vi kom hem hade han nämligen somnat på soffan.
 
 
När vi väckte honom efter sin tupplur var han lite gnällig, det brukar han vara när han är nyvaken, så jag gick in med honom på hans rum och vi lekte lite med hans tåg tillsammans tills det att han blev på bättre humör. Sen tog jag ut honom till vardagsrummet för att för första gången få träffa sin lillebror. Det gick bättre än väntat, ingen avundsjuka eller så än, mer fascination över familjens nya tillskott som han gång på gång säger är "Charlies bebis!"
 
Innan dagen var över hann James ge oss sin bästa imitation av Sylvester Stallone:
 
 
Och få sin första blöja bytt här hemma:
 
 
Grejerna han har på händerna är för att han inte ska riva sig själv och kommer även användas när han börjar suga på tummarna. Sen var det sovdags, åtminstone för ett tag.

 
Nu har jag 9 pappalediga dagar kvar att se fram emot, fyllda av bajs (som för tillfället ser ut som något Ewing Oil skulle vara intresserade av), spyor, klädbyten, matande, gungande, sjungande och lite annat. Det blir min semester den här sommaren, den bästa jag kunnat tänka mig.
Pappaliv - Sylvester Stallone

Daddy's Little Helper

 
Jag säljer en del film på Facebook och brukar då ställa filmerna mot en vägg i vardagsrummet för att sedan ta kort på dom. Min son har hjälpt mig med det några gånger och sitter sedan i mitt knä när jag tar korten. Det är visst spännande att kolla på korten när dom precis tagits. Nej, jag förstår heller inte fascinationen, men varje minut man kan få honom på andra tankar än glass, eller "Ijjjjass!" som han kallar det (den enda sötsak vi låter honom äta bortsett från tårta/kaka när någon fyller år) får man ta vara på.
 
Igår eftermiddag tog han sig helt plötsligt ner från soffan, gick till bokhyllan med TV-serier och mammas filmer och gick igenom filmerna, till synes ganska noga. "Nej... nej" sa han varje gång han ratade en film innan han hittade den rätta och då utbrast "Ja!". Det här pågick till han hittat tre filmer han var nöjd med, som han sedan tog med sig och ställde upp mot väggen enligt bilden ovan och stolt påpekade för mamma och pappa hur duktig han varit.
 
Och visst var han duktig. Inte nog med att han ställde upp dom mer eller mindre i ren perfektion, han valde dessutom tre riktiga skitfilmer som verkligen borde säljas. Det var han banne mej värd en glass för!
 

Världens bästa uppföljare

 
Uppföljare får ta emot mycket skit i filmvärlden. Ofta är det befogat, men många gånger inte. Det finns ju massvis med bra uppföljare! Ghostbusters II? Underbar. Star Trek II: The Wrath of Khan? Gudomlig. Aliens? Fuggedaboutit. Shaft's Big Score!? I can dig it. Escape from L.A.? OK, kanske inte den.
 
Som ni kanske märker är jag hyfsat vänligt inställd till uppföljare, det har jag alltid varit, även när det inte gäller erkänt bra såna som många ovan får räknas som. När skräckgenren är en favorit blir det liksom oundvikligt. Det hade känts väldigt tomt utan alla uppföljare i den genren, både de bra, mindre bra och rent ut sagt usla, som också kan ha sin charm. Det har ju dessutom hänt flera gånger att uppföljare visat sig vara bättre än originalet. Terminator 2: Judgment Day är det första och bästa exemplet jag kan komma på (sorry, skriver inte under på att Gudfadern: Del II slår originalet.) Men idag ska jag berätta om den i mitt tycke bästa uppföljare som någonsin gjorts, oavsett område, samtidigt som den inte slår originalet, båda kommer nämligen alltid vara jämlikar i mina ögon. Hur går det ihop? Well...
 
En bild säger ju visserligen mer än tusen ord, men det behövs bara ett enda för att på ett perfekt sätt beskriva vad följande bild innebär för mig och min familj...
 
Lycka.
 
 
Beräknad världspremiär: 14:e juli 2017.
Aliens - Escape from L.A. - Ghostbusters II - Gudfadern: Del II - Shaft's Big Score! - Star Trek II: The Wrath of Khan - Terminator 2: Judgment Day

Gott Nytt Filmår!

 
Nu när 2016 officiellt är över får man väl ta och reflektera lite över året som gått, precis som alla på Facebook verkar göra.
 
Året som pappa har varit helt otroligt givande. Jag har firat min sons första födelsedag, sett honom ta sina första steg, hört honom kalla mig "pappa" för första gången och utöka sitt ordförråd ytterligare, bevittnat hans personlighet komma fram mer och mer, gått med honom till dagis, sett honom bli mer självständig, tagit honom till Kolmårdens Djurpark och där fått höra honom härma favoritdjurens vrål, sett honom bli sötare och sötare för var dag som går, vilket inte borde vara möjligt, samt mycket annat kul och spännande som gör att man är tacksam över att vara förälder varje dag.
 
 
Som filmälskande filmsamlare har 2016 också erbjudit en hel del, faktum är att det mycket väl kan ha varit det mest givande året hittills på den fronten. Först och främst flyttade vi väldigt tidigt på året in till våran drömlägenhet som gav mig mitt alldeles egna filmrum och därmed gjorde det möjligt att ta samlandet till en helt annan nivå. Det är ett magiskt ställe där nästan allt verkar möjligt, som ger mig den där stimulansen endast en hobby kan ge.
 
Jag har köpt en jävla massa film, både nya (för mig) och gamla favoriter, fördjupat mig ytterligare i några genrer samt upptäckt nya, spännande delar av filmvärlden (Weng Weng är nog det starkaste exemplet på det). Jag har haft turen att fått se John Carpenter, en av mina favoritregissörer och kompositörer, live inte bara en, utan två gånger och avrundat året med att även se legendaren Ennio Morricone framföra sin musik live. Grabbarna på VideoWest Filmquiz här i stan har fortsatt leverera utmanande och roliga quiz som jag och mina lagkamrater fortsätter vinna, vilket förmodligen inte gör min tävlingsinriktade natur på det området några tjänster.
 
 
Sen får jag inte glömma anledningen till att ni är här - bloggen, som gjort det möjligt för mig att skriva om min omåttligt stora passion till film. Det har blivit lite av en hobby vid sidan av hobbyn. Här vill jag passa på att tacka Markus från Filmfett, då det var vårat eviga snack om film på lunchrasterna som bidrog till att suget väcktes till liv och att jag till slut tog steget fullt ut genom att skapa den här bloggen. Jag har bara känt Markus i sju månader, men från första stund kändes det som att vi varit vänner i många, många år och det finns inget vi inte kan tala om för varann. När det första han klämde ur sig under en diskussion om Vertigo var att han tycker James Stewart överspelar hade jag inga som helst problem med att be honom dra åt helvete, medan han inte har några som helst problem med att kalla mig för en osofistikerad jävel på grund av att jag inte tagit till mig brittiska produktioner lika mycket som han har. Vi vet precis var vi har varann oavsett samtalsämne, det är en sällsynt vänskap man måste ta vara på här i livet.
 
 
2017 då, vad har det att erbjuda en familjefar och tillika filmsamlare? Som förälder ser jag fram emot att se min son växa både i storlek och som individ under året, vi börjar med ett pang genom att på årets första dag fira hans tvåårsdag med tårta, lek och presenter. Det enda jag vet som filmälskande filmsamlare är att det som vanligt kommer köpas massvis med film, jag har redan några events inbokade och mycket tid kommer även läggas på att förbättra filmrummet. 2017 ser redan lovande ut...

Gott nytt filmår på er!
Ennio Morricone - Filmfett - James Stewart - John Carpenter - Vertigo - VideoWest Filmquiz - Weng Weng