Rean från himlen och helvetet

 
Det satt långt inne. Jävligt långt. Men nu är filmerna hemma i bokhyllan där dom hör hemma och inte på någon postterminal och samlar damm. Vad fan pratar jag om? Jo...
 
Det var en gång en rea, den bästa jävla filmrean jag någonsin sett förut. Kino Lorber Studio Classics stod som värdar för kalaset och det var ett trettiotal sidor att scrolla igenom. När jag slängt dom titlarna jag skulle ha i varukorgen och skulle vidare till kassan såg jag den hemska lilla texten "Please note: Only ships to US & Canada". Jag var helt förstörd, men fick en livlina i form av en kontakt i USA som kunde hjälpa mig. Vi gjorde en gemensam beställning som skickades hem till honom och han skickade sedan vidare filmerna till mig i Sverige. MEN...
 
Efter att paketet lämnat Danmark kom det inga fler uppdateringar när jag spårade paketet. Dagarna gick och blev till en vecka utan att något dök upp. Vad fan! Varför? Varför jag? Varför nu? Den bästa beställningen jag gjort på hela året, som jag dessutom betalat en relativt stor summa för, inte fan ska den bara försvinna?! Jävla Murphy och hans sketna lag. Till slut ringde jag PostNord, som påstod att personen som skickat paketet var tvungen att kontakta USPS, som sedan skulle ta kontakt med PostNord för att starta en gemensam undersökning. Störtlöjligt. Konstigt nog bara några timmar efter samtalet och innan min kontakt kunde snacka med USPS kom det helt plötsligt inte bara en, utan tre uppdateringar på följd.
 
 
Dagen efter anlände paketet, fritt från skador och full med så mycket bra film att jag typ inte behöver köpa några fler filmer på jättelänge. Men det kommer jag göra ändå, såklart. Så, vad var det för filmer i paketet, egentligen? Showtime!
 
 
Trouble Man: En av blaxploitationgenrens mest hyllade filmer - av en orsak. Huvudkaraktären kallas Mr. T. MR. T! En stenhård karaktär och en genuint välgjord film.
Truck Turner: Kanske inte hyllad på samma sätt som Trouble Man, men det är absolut en av genrens mest underhållande filmer med ett alldeles underbart soundtrack av Isaac Hayes själv.
Drum: Uppföljaren till Mandingo som "out-Mandingos Mandingo!" Med Pam Grier, tungviktsvärldsmästaren Ken Norton och Yaphet Kotto i några av rollerna.
 
 
Across 110th Street: Blaxploitation-ish kriminalrulle med Yaphet Kotto och Anthony Quinn.
I'm Gonna Git You Sucka: En parodi på blaxploitationgenren från 1988 av Keenan Ivory Wayans, ja, Scary Movie snubben. Jag såg den här först som väldigt ung, innan jag ens sett min första blaxploitation (Shaft) och gillade den redan då. Nu är den såklart mycket bättre med alla referenser jag förstår bättre och jag uppskattar att genrefavoriterna Jim Brown, Bernie Casey, Isaac Hayes och Antonio Fargas har roller i filmen.
 
 
A*P*E: Jag har en svaghet för apor på film. Apornas Planet (originalet) är en av dom bästa filmerna som någonsin gjorts och jag är som bekant väldigt förtjust i King Kong. A*P*E har jag ännu inte sett, men seriöst, hur kan den inte komma att vara helt jävla underbar?
Yongary: En kaijufilm... från Sydkorea? Jag vet inte hur det går ihop eller varför den kallas för kaiju när det exklusivt är för filmer från Japan, känns ungefär som om Beck-filmerna skulle klassas som poliziotteschi. Men, men, det är ett stort monster som fuckar shit up i Asien, så självklart ska den läggas till samlingen.
Avenging Force: Action med American Ninja-duon Michael Dudikoff och Steve James. I min intervju med regissören till Avenging Force, Sam Firstenberg, överraskade han mig något när han nämnde att det här var den i sitt tycke bästa actionfilm han regisserat. Jag håller inte riktigt med, men tycker absolut att den är mycket underhållande.
 
 
An Eye for An Eye: Jag är ett STORT fan av Chuck Norris, men det här är en av de väldigt få filmer med honom jag faktiskt inte sett, så jag ser mycket fram emot att fylla den luckan.
Hero and the Terror: Underhållande, men väldigt otypisk Chuck Norris-film under perioden när han klämde ut massa guldkorn tillsammans med Cannon Films.
Delta Force 2: Kan tamejfan vara bättre än första filmen i serien, eller åtminstone mer underhållande.

OBS! Notera att Chuck sportar en mustasch på samtliga tre omslag. Vad fan är oddsen?!
 
 
The Challenge: Toshirô Mifune samurajar till det med Scott Glenn i detta 80-talsepos.
Defiance: NOS-TAL-GIIIIIII! Av alla filmer i den här beställningen var det den jag såg mest fram emot att se, då det nästan gått ett par årtionden sedan den senast setts på TV.
Highway to Hell: En hel del nostalgi spelar in här med. Jag såg den hos min moster uppe i Dalarna någon gång på 90-talet och den gjorde ett hyfsat stort intryck på mig. Vissa scener mindes jag väldigt väl, men hade ingen aning om vad den hette. Sen såg jag helvetespolisen på omslaget ovan en dag när jag kollade runt lite på Amazon och la den på inköpslistan. Den är betydligt mer skruvad än vad jag mindes, men på rätt sätt.
 
Det var alla! 14 filmer totalt. Fler kunde det lätt ha blivit, men det var dessa som slog sig fram denna gång. Hoppas på fler liknande reor framöver, om hjärtat klarar av det.
A*P*E - Across 110th Street - American Ninja - An Eye For An Eye - Anthony Quinn - Antonio Fargas - Apornas Planet - Avenging Force - Beck - Bernie Casey - Blaxploitation - Cannon Films - Chuck Norris - Defiance - Delta Force 2 - Drum - Hero and the Terror - Highway to Hell - I'm Gonna Git You Sucka - Isaac Hayes - Jim Brown - Kaiju - Keenan Ivory Wayans - Ken Norton - King Kong - Kino Lorber Studio Classics - Mandingo - Michael Dudikoff - Mr. T - Pam Grier - Sam Firstenberg - Scary Movie - Scott Glenn - Shaft - Steve James - The Challenge - Toshirô Mifune - Trouble Man - Truck Turner - Tungviktsvärldsmästaren - Yaphet Kotto - Yongary

Foxy Klowns

 
Jag är inget fan av SteelBooks, varför kan jag ta upp i ett framtida inlägg. Jag gjorde dock två undantag med filmerna ovan.
 
Foxy Brown: Blaxploitation + Pam Grier + grymt snygg = köp. Har den redan i Arrow Videos vanliga utgåva, så den här får bara stå och se vacker ut i hyllan.
Killer Klowns from Outer Space: Typ barndomskultklassikern #1 som jag velat ha på Blu-ray länge nu. Tyvärr har till och med Arrows vanliga version i plastfodral utgått och gjort den halvsvår att få tag i till ett vettigt pris, så när SteelBooken dök upp till bra pris var det bara att slå till. Snygg är den också, förstås!
Arrow Video - Blaxploitation - Foxy Brown - Killer Klowns - Killer Klowns from Outer Space - Pam Grier - SteelBook

Hell Up in Harlem up in here!

 
Äntligen. Äntligen, äntligen, äntligen, äntligen! Nu jävlar kommer en av blaxploitationgenrens mest underhållande filmer på Blu-ray, tack vare Olive Films! Det är just Olive som släppte första delen om gangstern Tommy Gibbs (spelad av Fred "The Hammer" Williamson), Black Caesar, på Blu-ray för ett par år sedan. Tydligen hade dom inte koll på att Hell Up in Harlem var en uppföljare till den, men efter att någon påpekat det annonserade dom att även den får en release på formatet. Redan den 29:e augusti kommer man kunna se Big Papa på TV:n med Edwin Starrs låt med samma namn spelandes samtidigt. Outta sight!
 
Big Papa - Black Caesar - Blaxploitation - Edwin Starr - Fred "The Hammer" Williamson - Hell Up in Harlem - Olive Films

Defiance (1980)

 
Genre: Action/Revenge/Drama
Regi: John Flynn
Manus: Thomas Michael Donnelly
Producent: Jerry Bruckheimer
Land: USA
 
Tommy är en sjöman som blir av med sitt jobb på en båt och måste stanna i New York i väntan på nytt jobb. Den temporära bostaden är i ett område som styrs av ett kriminellt gäng som terroriserar de boende, men Tommy är inte den som knuffas utan att knuffa tillbaka och det dröjer inte länge förrän helvetet brakar loss.
 
När jag var liten hade vi hundratals VHS-band som morsan spelat in allt från 3-5 filmer på vardera (hon använde Long Play-funktionen på spelaren). "Gatans Kungar", som Defiance fick heta i Sverige, fanns dock inte skrivet på något av banden. Jag är inte helt hundra på varför, men jag gissar att det beror på att det helt enkelt inte behövdes då den till synes alltid gick på TV. Det var Kanal 5 som sände den gång på gång, på gång... på gång. Jag vill påstå att om man hade rätt ålder inne på 90-talet, ägde en TV och var nattmänniska finns det inte en chans, inte en enda jävla, att man inte sett Defiance åtminstone en gång i sitt liv. Slog man på TV:n en natt och tryckte på knappen med en femma var oddsen lika goda att man skulle få se Jan-Michael Vincents nuna som om man tryckte på knappen med en trea en vanlig vardagseftermiddag (eftersom TV-serien Airwolf, där han hade huvudrollen, jämt och ständigt sändes då under 90-talet). Nu när jag tänker efter känns Jan-Michael Vincent som en lika stor del av barndomen som Disneytajm, en tallrik Cocoa Puffs varje morgon innan skolan och bilden av en topless Pamela Anderson.
 
 
Defiance använder sig av det väldigt typiska och populära upplägget från westerngenren, där en främling dyker upp i ett litet samhälle med anständigt folk som har problem med kriminella och är i desperat behov av någon som kan stå upp mot dom och leda folket i en revolt mot avskummet. Vincent spelar den motvillige främlingen Tommy som bara vill sköta sitt skickligt och får bra uppbackning av bland annat Danny Aiello, Theresa Saldana och Art Carney, som utgör några av de vänliga, sympatiska karaktärerna i behov av hans hjälp.
 
Gänget som till slut ska få känna samhällets vrede är ganska typiska för den här sortens filmer och består av afroamerikaner, vita och latinamerikaner. Inte ens 80-talet kunde komma helt bort från PK-polisen som hade gjort en stor, brun sörja i byxorna om hudfärgen på gängmedlemmarna matchade varandra. Men tur är väl det, för tänk om vi gått miste om gängledaren Angel, onekligen en av filmens höjdpunkter. Han ser ut som en Prince-kopia, minus maskuliniteten.
 
 
Tommy startar en romans med Theresa Saldanas (också en trevlig person från barndomen i TV-serien Scali!) karaktär Marsha. Den fyller sitt syfte genom att dramat vrids upp några snäpp, Jan-Michael Vincent vinner stora hunkpoäng med flera scener utan något på överkroppen och karaktären Tommy får dessutom större anledning att leda folket i revolt mot gänget. Men det tar sin tid, herrejävlar vad många stackare det är som behöver bli nerslagna och rånade innan Tommy inser vad han måste göra. Inte för att han mest idkar samlag med Marsha för att sedan sitta och klia sig i arslet fram till revolten, han blir själv nerslagen och hotad flera gånger samt slår skiten ur gängmedlemmar med jämna mellanrum genom det mesta av filmens speltid. Dessutom får han tid över till att måla, så att vi vet att hans machismo endast matchas av hans känslighet. Droppen som får bägaren att rinna över kan ni som inte sett den säkert gissa er fram till eftersom Defiance inte är rädd för att använda sig av diverse klichéer, vilket ni kanske lagt märke till så här långt in i recensionen.
 
Jag har angett revenge som en av genrerna filmen tillhör, vilket jag inte tycker är långsökt men absolut debatterbart. Däremot vill jag påpeka att det inte alls är en lika hård eller rå ton i Defiance som i andra revengerullar från samma samt föregående årtionde. Jag skulle beskriva filmen som en korsning mellan Vigilante och ett av de många avsnitt ur The A-Team där dom får i uppdrag att stoppa lokala gäng som tagit över ett litet samhälle. Det blir en intressant mix som i mitt tycke fungerar bättre än det kanske bör.
 
 
Våldtäkter, pistolmord och grovt språk kan vi glömma. Defiance erbjuder betydligt mindre sleaze och istället mer cheese, fullbordat av en till årtiondet sett typisk catchig tune på slutet som får en att faktiskt må bra och dra på mungiporna lite, till skillnad från filmer som tidigare nämnda Vigilante, The Exterminator och Death Wish II där tittaren istället kan känna behövet att ta en dusch så fort eftertexten börjat rulla. Jag gillar faktiskt sleaze och cheese, så att man valt det senare till filmen funkar för min del eftersom det ändå är en hybrid av genrer, medan andra kanske ser den som för tam eller orealistisk. Jag blir i alla fall underhållen och känner mig nöjd med filmupplevelsen när den är slut.
 
För er som kunde relatera till recensionens första paragraf rekommenderar jag att se filmen igen om det var ett tag sedan senast. När jag i dagarna såg om den för första gången sedan 90-talet var det som ett kärt återseende av en god vän man inte träffat på ett bra tag. Ni som inte tidigare sett den, gör det och stifta bekantskap med en sann svensk 90-talsrelik.
 
Betyg:
 
Airwolf - Art Carney - Cheese - Cocoa Puffs - Danny Aiello - Death Wish II - Defiance - Disneytajm - Gatans Kungar - Jan Michael Vincent - Jan-Michael Vincent - Jerry Bruckheimer - John Flynn - Pamela Anderson - Sleaze - The A-Team - The Exterminator - Theresa Saldana - Vigilante