Kung Kong
Nästa vecka har den senaste i en lång rad filmer om den obestridda kungen av filmapor premiär - Kong: Skull Island. Filmen väcker vissa känslor, men framförallt många kära minnen hos mig. King Kong i sina olika former har trots allt varit närvarande i mitt filmtittande från när jag var en liten parvel till en fullt vuxen trettioplussare.
Mitt första minne av den stora apan är när jag gick i första klass och sov över hos min bästa vän. Alla i familjen hade gått och lagt sig medan vi fortfarande var uppe när det visade sig att King Kong Lives skulle gå på TV den kvällen, till vår stora förtjusning. Idag är den visserligen ökänd för sin uselhet, men för 25 år sedan med en sjuårings ögon var det en häftig upplevelse. Vi tyckte verkligen att den var aaaaasbra då, något liknande hade vi ju aldrig sett tidigare. När jag sedan såg den en andra gång nästan 20 år senare var det mycket av filmen jag fortfarande mindes, vissa scener som verkligen satt sig djupt i minnet.
Omkring tre år senare var jag och brorsan på besök hos farsan och fick äran att välja varsin film att hyra. Mitt val föll som sig brukar i den åldern på den film vars omslag var snyggast, häftigast och såg mest spännande ut. Illustrationen jag såg på hyrexemplaret kan man även se upphängt i Jerry Seinfelds vardagsrum i flera säsonger av TV-serien Seinfeld. Det är verkligen filmkonst när den är som allra bäst och kommer förr eller senare hamna på en av väggarna här hemma. Kan ni klandra 10-åriga mig eller den 30 år äldre stå-upp komikern för att ha fallit pladask för John Berkeys vackra filmkonst?
Den kvällen när vi alla fyra satt där i mörkret med chips i skålen och läsk i glasen med remaken av King Kong på TV:n var något alldeles speciellt. Sällan har jag varit så nöjd över ett val av film. Bara några veckor senare hittade jag den av ren slump på köpfilm i en låda med en massa filmer märkta med den magiska klisterlappen 1 för 59 kr, 2 för 99 kr. Som tur var hade jag pengar kvar från månadspengen och köpte den på plats, ivrig att ta mig hem för att se den igen. Jag minns fortfarande hur stolt jag var när jag berättade för farsan att jag köpt filmen vi hade haft det så trevligt till vid besöket senast.
Dino De Laurentiis King Kong är fortfarande min favorit av alla filmer i serien. Det är kanske inte den bästa, men min favorit kommer den alltid vara. Jag har aldrig riktigt förstått den massiva kritik den fått under åren hur mycket jag än försökt putsa nostalgiglasögonen som täcker mina ögon vid varje omtitt. Enligt mig är det nästan en perfekt äventyrsfilm och VHS-bandet hade fått rulla fram och tillbaka många, många gånger innan det var dags för en ny, omstridd King Kong att göra entré.
10 år efter att jag blivit frälst av 1976 års King Kong var Peter Jacksons version storfilmen alla pratade om vintern 2005. Den var tamejfan överallt, Jackson var omåttligt populär och man ville se hur hans första film sedan den avslutade Sagan Om Ringen-trilogin skulle vara. Jag var skeptisk, trailern tilltalade mig inte så mycket med all CGI och inget kunde ju vara bättre än vad som tagit mig med storm 10 år tidigare. Men visst skulle den ses och visst skulle det ske på bio, så jag och brorsan bokade ett par biljetter några dagar efter premiären. Jag kommer aldrig glömma kvällen när vi begav oss till biografen, det var en av de vackraste kvällarna jag kan minnas. Luften var stilla och stora, vita snöflingor rörde sig sakta från den svarta himlen ner mot marken i denna ovanligt lugna och tysta kväll. Det låg något i luften, som om något speciellt skulle hända.
Efter att ha spenderat nästan tre timmar i biomörkret började till slut eftertexten rulla och hela publiken i salongen började helt plötsligt applådera för fullt. Applådera! Idag händer det väl varannan visning med alla filmer gjorda för att stryka fanboysen medhårs (lookin' at you, Marvel), men då, 2005, hörde det absolut inte till vanligheterna. Det hade aldrig tidigare hänt under en biovisning jag varit på, men jag var glad över att det hände just den här gången, för det var bland det bästa och klart maffigaste jag någonsin sett på bio. Drygt 11 år senare är det fortfarande den bästa bioupplevelse jag någonsin haft (delat med premiären av Rocky Balboa och rebooten till Star Trek år 2009, i en salong full av likasinnade Trekkies.) Jag såg den en gång till några dagar senare när jag tvingade med mig min dåvarande flickvän och nuvarande fru att se den.
Den stora apan hade gjort det igen, jag var som frälst på nytt och köpte genast på mig ett par filmtidningar med stora reportage om nya King Kong, samt flera actionfigurer som kommit ut i samband med filmen och skulle få pryda en av mina filmhyllor. Versionen från 1976 är som sagt min favorit, men bäst tycker jag ändå att 2005 års version är. När jag 2008 skaffade min första plasma-TV med Full HD och ville ha något riktigt fett att inviga den med föll valet på just King Kong från 2005 på DVD. När jag fem år senare skaffade en ännu större plasma-TV var det bara att dra till Media Markt för att uppgradera min DVD av densamme till Blu-ray, som nya TV:n invigdes med samma kväll. Jag tar för givet att tids nog när en 4K TV köps så blir det samma film på nya formatet vid invigningen.
Men för att gå tillbaka i tiden igen till 2005 var det något väldigt tydligt som var fel och behövde rättas till - jag hade ju fortfarande inte sett originalet från 1933! För att casha in på den nya filmen släpptes originalet på nytt i en specialutgåva med snyggt slipcover, där man också fick den färglagda versionen. Jag önskade mig den i julklapp av flickvännen, men suget på att se den var så stort att 20-åriga jag lyckades övertala henne om att få öppna presenten tidigare så att jag kunde stilla min nyfikenhet och äntligen se filmen som startade det hela.
Nu på senare år har jag också sett Japans tolkningar av den gigantiska apan med de två Kaiju-rullarna King Kong Vs. Godzilla och King Kong Escapes. Självklart helt andra sorts filmer i jämförelse, men riktigt underhållande ändå med sin egna charm.
I år firar alltså jag och Kong 25 år tillsammans, något mer passande än att få se en ny film i serien finns ju inte. Jag är försiktigt optimistisk och hoppas dom gör något riktigt bra utav det, speciellt med tanke på att det redan nu är bestämt att han i nästa film för en andra gång i sitt cinematiska liv kommer få möta Godzilla i en episk kamp mellan de två absolut största monstren som någonsin funnits på film.
I sann Hollywood-anda släpps nu flera Kong-filmer för första gången i flertalet länder i samband med att nya går upp på bio världen över, vilket fått mig att äntligen kunna uppgradera några av mina DVD:er till Blu-ray. Så räkna med flera Kong-relaterade inlägg de närmaste veckorna, inte minst nästa söndag då Kong: Skull Island recenseras här på bloggen!
Kul att höra att Jacksons Kong funkade så bra för din del. Själv blev jag tyvärr rejält besviken, hade förväntat mig något betydligt bättre efter LOTR. Den var för mycket Return of the King och för lite Fellowship :)