King Kong Escapes (1967)
Genre: Kaiju/Äventyr
Regi: Ishirô Honda
Manus: Takeshi Kimura
Producent: Tomoyuki Tanaka, Arthur Rankin Jr.
Land: Japan/USA
Land: Japan/USA
När det står klart att Kong roboten som ondskefulla geniet Dr. Who byggt inte klarar av att gräva efter det radioaktiva ämnet X kidnappar han istället Kong från Mondo Island för att tvinga honom göra grovjobbet. Han kidnappar också löjtnant Susan Watson, hennes pojkvän örlogskapten Akira Takarada och befälhavaren Carl Nelson. När Kong flyr får Mechani Kong i uppdrag att stoppa honom, vilket leder till en episk fajt mellan kött och stål som Tokyo sent kommer glömma!
29 år efter USA:s kanske kändaste filmmonsters debut tog han sig an japans kändaste filmmonster Godzilla i King Kong Vs. Godzilla. Japanerna blev så fästa vid honom att han fick huvudrollen i sin egen film fem år senare med King Kong Escapes, vilket tyvärr blev hans sista insats i den japanska kaiju genren.
Det är minst sagt en annorlunda Kong jämfört med i originalet, från stop motion till en tydlig man i dräkt, som man dessutom kan se dragkedjan till i flera scener. Men det är ett slag man får ta om man ska ta sig an kaijufilmer. Personligen tycker jag det är charmigt, vilket är ett passande ord att använda till mycket i filmen och hela genren under den här tidsperioden i övrigt. Tydliga men imponerande byggda sets - charmigt. Miniatyrmodeller av fartyg och skepp inspelade i någon pool - charmigt. Dålig dubbning - charmigt. Dockor Kong håller som ska likna Susan Watson men ändrar färg från rött till blont i vissa shots - charmigt... och lite klantigt.
Susan Watson är alltså Kongs stora kärleksintresse i den här filmen och spelas av före detta modellen Linda Miller som gör ett sympatiskt och gott intryck i sin filmdebut. Den andra jänkaren i filmen, Carl Nelson, spelas av Rhodes Reason och övertygar som den typiska tuffa hjälten i äventyrsfilmer från den här perioden, stilig, stor, fåordig, djup röst och mer amerikansk än äppelpaj. Normalt sett är tokenjänkarna i kaijufilmer verkligen plågsamt urusla, så Miller och Reason är ett litet plus i kanten här.
Det mest intressanta med King Kong Escapes är att man mixat traditionell japansk monsterfilm med spiongenren, som var väldigt populärt på 60-talet med TV-serien The Man from U.N.C.L.E. och högaktuella Bondfranchisen, vars popularitet skapat den helt nya genren eurospy. Därför är det passande att Mie Hama som spelade Bondbruden Kissy Suzuki i You Only Live Twice från samma år spelar den lömska Madame Piranha, på uppdrag av sitt lands regering för att få det ondskefulla geniet Dr. Who, briljant spelad av Hideyo Amamoto, att få fram tillräckligt mycket av det farliga ämnet X, så att dom ska kunna ta över världen.
Ämnet X hittar man långt under ytan i Nordpolen och för att få tag i det har Dr. Who byggt en robot baserat på ritningar av Kong som fått namnet Mechani Kong. När roboten inte klarar av arbetet blir det en tur till Mondo Island för att tvinga den äkta varan att göra hans smutsjobb, vilket Kong till en början gör - under hypnos! Men innan vi kommer så långt får Kong upp ögonen för Watson när hon och övriga besättningen besöker ön. Där blir dom vittnen till en inte så episk kamp mellan Kong och en Gorosaurus, som avslutas med en liten vink till originalet då han bryter av käken på dinosaurien.
Som sig bör finns många kopplingar till Godzilla och andra kaijufilmer, framförallt tre herrar som ofta kollaborerade. Regissören är Ishirô Honda, mest känd för att ha gjort den absolut första Godzilla och många andra filmer i genren. Mannen som spelar Kong är ingen mindre än Haruo Nakajima, som spelade Godzilla i karaktärens 12 första filmer samt flera andra stora monster. Musiken står favoriten Akira Ifukube för, han gjorde musiken till bland annat flera Zatoichi-filmer och till den första samt många andra Godzilla-filmer, vilket innebär att han skapade karaktärens kända ledmotiv som använts friskt i franchisens 64-åriga liv. Den mannen kunde göra vacker musik likt få andra, dom där satans stråkarna alltså, dom kan framkalla både gåshud och tårar.
Jag älskar designen till Mechani Kong, det är verkligen synd att vi inte fick se mer av den eller japanska versionen av Kong i fler filmer. Visst är Kongs utseende komiskt, bortsett från den tidigare nämnda tydliga dragkedjan har han ögonen halvöppna nästan hela tiden vilket får det att se ut som han festat med Grateful Dead några gånger för mycket (jag har varit i Amsterdam, I know that look...), men det är som sagt en del av charmen. Dom ställs mot varandra i en underhållande slutfajt som förstås delvis äger rum på en stor byggnad, ännu en liten vink till originalet.
Det är nog inte populärt att säga det jag nu tänker säga med tanke på alla originella kaijukaraktärer som inte är lånade från USA, som Gamera, Mothra och Daimajin, men King Kong Escapes är tamejfan en av mina favoritfilmer i genren. Det är inget jag säger bara för att jag älskar Kong som karaktär. Jag blir bara genuint glad när jag ser den. Jag älskar miljöerna, dräkterna, dubbningen, modellerna, storyn, musiken, hela paketet.
Aishiteru, Kingu Kongu No Gyakushû!
Betyg:
