Starcrash (1978)
Genre: Sci-fi/Fantasy
Regi: Luigi Cozzi
Manus: Luigi Cozzi
Producent: Nat & Patrick Wachsberger
Land: USA
Land: USA
Galaxens kejsare rekryterar två trubbelmakare för att hjälpa honom rädda sin son och förstöra supervapnet som skurken Zarth Arn tänker använda för att sprida terror över hela galaxen.
När Star Wars tog världen med storm 1977 påbörjades kort senare arbetet på den mycket bättre, eller åtminstone mer underhållande filmen Starcrash. Uppdraget gavs till Luigi Cozzi, under det anglifierade pseudonymet Lewis Coates, som nu äntligen kunde fösa ihop sina två käraste genrer och göra en film av det hela - på det där speciella sättet endast Cozzi kan!
Bilden ovan på en duell mellan en man med en lightsaber (typ) och en svärdsvingande stålrobot som kommer till liv på film via användningen av stop motion effekter har lyckats fånga både vad filmen är något felaktigt mest känd för (att vara en Star Wars rip-off) men samtidigt också vad den är mindre känd som - en hyllning till en regissörs livslånga kärlek till science fiction och fantasygenrerna. Och herregud vad vi får erfara denna kärlek, med referenser och influenser av och till under hela filmen - alltid med stor charm men ofta till priset av att den låga budgeten filmen dras med görs lika synlig som innehållet i en människokropp under en obduktion.
Vi får som sagt stop motion effekter flera gånger under filmen (en av Cozzis största hjältar var nämligen Ray Harryhausen), modellskepp, publikvänliga robotar (lookin' at you, Robby), kostymval som taget från en gammal Flash Gordon tidning och namedroppande, för att nämna några exempel. Jag kan inte klandra honom, jag hade gjort exakt likadant, eller rättare sagt har gjort likadant fast i mindre skala när jag lyckades klämma in runt 20 referenser till favoritfilmer och skådisar under en film som gjordes till ett gymnasiearbete, där vi skulle visa hur man på bästa sätt gör rent tandproteser. Så, yeah... #IStandWithCozzi
Minns ni Carrie Fisher som prinsessan Leia i hennes slavoutfit? Ain't got shit on forna Bondbruden Caroline Munro och bikinin hennes karaktär Stella Star förväntas ha på sig när hon döms till straffarbete. Mamma mia, vilken babe! Minst lika snygg, tyckte han väl förmodligen själv åtminstone, är självaste David Hasselhoff som spelar kejsarens son vid behov av räddning, Prins Simon, mer eller mindre en manlig version av prinsessan Leia. Hans såpoperaskådespelande charm är lika påtaglig här som den var i Knight Rider och Baywatch, ett mycket trevligt tillskott i rollistan.
Galaxens kejsare spelas av ett annat tungt namn, Christopher Plummer, som gör sitt bästa dom få scener vi får se honom i (han ska ha spelat in alla sina scener på en dag). Joe Spinell, mannen som lämnade oss allt för tidigt, spelar en av dom mest flippade skurkarna jag någonsin sett, så överspelande att det känns som om han drog några linor kokain innan varje tagning. Vi snackar nästan Sho'Nuff nivå, men med en mer seriös ton i filmen än den i The Last Dragon, till god effekt.
Men ingen av ovanstående karaktärer fångade mitt hjärta på det sätt roboten Elle gjorde, få karaktärer har gjort det. Det är en helt underbar robot med charm, humor, hög underhållningsfaktor och till råga på allt utrustad med en TEXAS dialekt! På riktigt! Se bara en minut av det här klippet, faller du inte pladask så vet jag inte vad. Jag skulle ge mina livs besparingar för att se en one-man show med honom, eller en Elle-centrerad spin-off. Att vi aldrig skulle få se honom igen i någon form ser jag som ett stort brott mot någon sorts underhållningslag som borde finnas. Hans karaktär är för bra för att bara försvinna!
John Barry anlitades för att göra musiken och ger filmen ett värdigare soundtrack än den kanske förtjänar. Den skulle kunna tillhöra vilken storbudgetfilm som helst. Ibland påminner soundtracket om hans bidrag till James Bond-franchisen, men bara lite. Det är episkt, stundtals vackert och catchig musik värd att lyssna på även utan filmen som sällskap.
Över allt annat är Starcrash en charmig film, full av kärlek och rymdmys. Fullt medveten om sina brister kör den på ändå, ungefär som en förare fullt medveten om att bilens bromsar inte fungerar men ändå sätter gasen i botten på en hårt trafikerad gata. Redo eller inte, här kommer Starcrash, rakryggad trots alla sina skönhetsfel! Det är en film som helt klart växer på en. Efter första titten hamnar man i ett sorts WTF-vakuum. Vad har jag precis sett? Är det här på riktigt? Är jag på riktigt? Är något på riktig? Har allt varit en av Pamela Ewings extremt elaborerade drömmar? Andra gången man ser den klarnar bilden något och njutningen blir större. Tredje gången är man i ett klart medvetandetillstånd med fulländad njutning och längtan på att få se det spejsade science fantasy äventyret igen är så stor att man bara vill frysa ner sig i väntan på nästa titt.
- Elle, if you'd be so kind...
Betyg:
Bara bilderna säger en hel del. Känns som lite blandad kompott, men helt klart väcktes intresset och inte minst nyfikenheten. Trots allt en del kända namn i rollistan som jag inte riktigt hade förväntat mig. Kul.