Vi Hade I Alla Fall Tur Med Vädret (1980)
Genre: Komedi
Regi: Kjell Sundvall
Manus: Kjell Sundvall, Börje Hansson m.fl
Producent: Sven Lindholm
Land: Sverige
Land: Sverige
Det är semestertider och familjen Backlund har därmed fyra veckor att spendera tillsammans, vilket dom gör på det gamla och hederliga svenska sättet - med en husvagnssemester.
Jag har alltid varit svag för road movies där oftast vänner eller familj beger sig ut på en resa - semester eller med andra mål, som inte riktigt går som det var tänkt. Är det dessutom rena komedier blir det ofta bra, några personliga favoriter är samtliga Ett Päron Till Farsa-filmer, Raka Spåret Till Chicago, Due Date, Road Trip, Kingpin och Fanboys. I grund och botten är Vi Hade I Alla Fall Tur Med Vädret av samma skrot och korn, att den dessutom är svensk och gjord före alla dom andra jag nämnde tycker jag är lite kul och intressant. Men håller den samma klass när man ser den med nya ögon genom att med hjälp av T-sprit gnugga bort klassikerstämpeln den haft under många av de 37 år som gått sedan den först sändes på SVT?
Rent spontant tycker jag att bland det första nyanlända ska få när man nått Sverige är ett exemplar av den här filmen på DVD, så att dom vet vad som väntar om dom tänkt integrera sig. Att åka på en riktig husvagnssemester känns nämligen som det svenskaste man kan göra och därför finns det väl inte någon annan film som är lika genomsvensk än just Vi Hade I Alla Fall Tur Med Vädret?
Ett av mina favoritminnen från tiden som ung är när jag och brorsan fick hänga med våran morbror och kusin på husvagnssemester. Morbrorn är en av de snällaste människorna jag någonsin känt och jag hade aldrig fått någon utskällning av honom tidigare, men under semestern fick jag åtminstone en eller ett par tillsägelser, vilket kändes som en utskällning med tanke på hur lugn och snäll han alltid var annars. Den där stressen man upplever och tiden man spenderar mer eller mindre utan avbrott med samma personer kan få vem som helst att behöva skrika in i en kudde, alternativt knapra piller. Igenkänningsfaktorn för svensken är därför väldigt stor när man ser på den här filmen och är nog en stark bidragande anledning till att den blivit så älskad i vårat avlånga land.
Precis som med fallet för ett stort antal andra har jag sett filmen många gånger tidigare, både med och utan tvång. Trots att det måste vara säkert 15 år sedan jag såg den senast minns jag ändå varenda scen i princip in i minsta lilla detalj, vilket brukar vara ett bra tecken. Pappan Gösta påminner lite om Clark Griswold, med skillnaden att det inte krävs mycket som ska gå fel för att han ska tappa fattningen och ryta till mot fru, barn och svärförälder, den sistnämnde känns ibland som familjens tredje barn. Rolf Skoglund är kanske ingen Chevy Chase, men gör ändå bra ifrån sig som pappan vars enda önskan är att spendera en månad med familjen. Jag kan relatera till det. Som jag tidigare skrivit på bloggen har jag inget körkort, men det som skulle kunna få mig att fixa ett är drömmen om just en husvagnssemester, där jag skulle blasta Lindsay Buckinghams Holiday Road. Hela. Jävla. Resan.
Claire Wikholm spelar familjens mamma och har några minnesvärda scener medan avkomman på ett troget sätt agerar som dom yngsta i en familj brukar göra på liknande semestrar - dom tjatar, bråkar och är allmänt trotsiga. Men det är Gösta och morfarn, Rudolf, som står för det mesta av det bästa filmen har att erbjuda. En viss scen som var tänkt att vara rolig skrämde däremot bara skiten ur mig som liten. Scenen jag syftar på gjorde att jag var livrädd för biltvättar i flera år och fick säga en snabb bön varje gång vi åkte in i en sån. Jag har överkommit rädslan dock. Typ.
Trots nostalgitrippen jag fick av att se den igen var det något som fattades, något viktigt - skratten. Jag fick aldrig ur mig ett riktigt sådär härligt gapskratt utan satt mest och fnissade under vissa av scenerna, medan andra scener som jag vet var roliga förut inte funkade längre. Spåren av att det här var en TV-produktion är mer tydliga nu, framförallt klippningen kändes ganska tafflig emellanåt.
Men jag ska inte vara för hård mot den, det är en regelrättig svensk klassiker, en institution i det svenska samhället som ändå gör mig lite glad när jag ser på den. Vi Hade I Alla Fall Tur Med Vädret är som en tjock, mysig gammal filt man drar över sig i soffan under en kall kväll. Visst hade man föredragit en supermodell, men den duger för stunden.
Betyg:
Sämsta klippningen i svensk filmhistoria dock! som om de klippt ihop en mini-serie men helt uteslutit några avsnitt!