Pappa Älskar Film

Genre: Blaxploitation/Komedi/Martial Arts/Pimpsploitation

 

 

Det var en gång en nattklubbsägare som hette Dolemite, han var även en pimp och hans game var tajt.

Spelas av Rudy Ray Moore, en komiker som kämpade för att nå toppen i många år.

Dolemite satt i fängelse på grund av ärkerivalen Willie Green, en skurk värdig sitt ondskefulla flin.

Han spelas av D'Urville Martin som också står för regin, hans tidiga bortgång var värsta tragedin.

En vacker dag släpps Dolemite ut, på villkoret att Willie Greens terrorvälde ska få ett slut.

 

Han ses som en hjälte nere i ghettot, trots alla sina pengar gick han inte och blev värsta prettot.

Underhåller gärna med sina skämt, får folket att skratta och framkallar ett och annat flämt.

Med sig har han ett gäng tuffa tjejer, professionella luder som kan sina grejer.

Ett par poliser är honom ständigt hack i häl, får order av Willie Green, deras egentliga befäl.

Men dessa korrupta snutar ska dock snart få på sina trutar.

För Dolemite kan minsann Kung Fu, eller ja, hur var det nu?

 

Willie Green har tagit över Dolemites nattklubb och ges ett ultimatum: Ta ditt pick och pack och dra, annars jävlar, ditt avskum.

Han avböjer, lika envis som en get, blir snart varse att Dolemite saknar barmhärtighet.

Dolemite tar död på sin rival, precis vad han behöver, men än är det inte över.

Även Willie Green jobbar för någon annan, självklart är det en vit, rik man.

Politiker till yrket som om den vita hyn och feta plånboken inte var illa nog, men till slut åker även han på däng för att Dolemite ska få tillbaka sin krog.

 

Tja, var ska man börja, mitt i all denna sörja.

D'Urvilles regi är under all kritik, enligt sägen brydde han sig inte ett skit.

Skådespelandet är fånigt, hela dialogen klingar ihåligt.

Klippningen är dålig, faktiskt är hela produktionen undermålig.

Visst låter det som att Dolemite är en film man inte ens med en tång skulle ta, men ack så fel man skulle ha, för det är en sån där film som är så dålig att den blir bra.

En femma är det ju sällan, men heller ingen etta, så jag gör det enda rätta och sätter betyget mittemellan.