Mission: Impossible - Fallout (2018)
Genre: Action/Spionfilm
Regi: Christopher McQuarrie
Manus: Christopher McQuarrie
Producent: J.J. Abrams, Tom Cruise, Christopher McQuarrie, Jake Myers
Land: USA
Land: USA
De kvarvarande medlemmarna i Syndikatet har skapat en ny organisation efter att Ethan Hunt och IMF fångat deras ledare, Solomon Lane. Den nya organisationen heter Apostlarna och är ute efter plutonium att användas till kärnvapen i en ondskefull plan att ta död på en tredjedel av världens befolkning. Ethan Hunt och hans team måste som vanligt ta till okonventionella sätt för att få stopp på galningarna.
Om någon hade sagt till mig för 20 år sedan att den 1,70 cm långa dramaskådisen Tom Cruise skulle bli världens största actionhjälte i 50-årsåldern hade jag skrattat så jag grät, alternativt rantat om varför Arnold Schwarzenegger är kung och varför Tom Cruise suger. Men så blev det faktiskt,de senaste 15 åren har Tompan stått för popcornsunderhållning efter popcornsunderhållning och gjort stunts ingen av muskelmännen kommit i närheten av i sina karriärer. Det visar sig att storleken trots allt inte spelar någon roll, wohooo!
Lite snopen blev jag över att vi inte får en episk actionscen i början av Mission: Impossible - Fallout, något man vant sig med vid det här laget. Istället blir det mer en kaosartad start med ett uppdrag som går snett med en snygg liten twist innan förtexten och det ikoniska ledmotivet sätter igång. En helt OK början, visserligen, men fan, visst satt jag och hoppades på att dom kunde klämma in en scen där Ethan Hunt rammar en stridsvagn in i en nitroglycerinfabrik och hoppar ut från den en sekund innan kollision. Aja, nästa gång.
Det visar sig alltså att Solomon Lane är tillbaka som huvudskurk efter att ha åkt dit i föregångaren Mission: Impossible - Rogue Nation och Syndikatet lever vidare i ny upptappning. Det är första gången man använder samma antagonist i filmserien, som tidigare haft lite svårt att hitta riktigt bra och minnesvärda skurkar. Jag tycker inte Lane är så vidare speciell han heller, det är mer hans ledarskap av Syndikatet som gör honom mer intressant än tidigare huvudmotståndare för Hunt och gänget. Ja, sen har han ju en hes röst som talar till hans fördel, också.
Tillbaka är även svenskan Rebecca Ferguson, som fortsätter ska-jag-döda-dig-eller-ha-sex-med-dig dansen med Hunt. Jeremy Renner är borta, av någon anledning, men det är OK för då får andra, mer intressanta medlemmar i teamet mer att göra, typ Ving Rhames' Luther och Simon Peggs Benji. Ett nytt tillskott i rollistan är självaste mannen av stål, Henry Cavill, som spelar den hänsynslösa CIA-agenten August Walker som gärna dödar först och ställer frågor senare. Jag gillar Cavill som Superman och jag gillar honom här.
Tompan spelar Hunt för en sjätte gång och man kan inte annat än att undra hur fan gänget bakom franchisen alltid lyckas toppa föregående film. Dom blir bara större och större, galnare och galnare, samtidigt som huvudstjärnan blir äldre och äldre. Är det en pakt med djävulen Cruise har eller är scientologi kanske något man borde pröva på? Något gör han ju rätt, för här springer han som aldrig förr (vilket säger en hel del), åker motorcykel, drar pickadollen snabbare än Lucky Luke, klättrar på berg, slåss som en bäver fast i en potatissäck, hoppar fallskärm, både hänger på och störtdyker med en helikopter som om det inte fanns någon morgondag.
Det här är 2018 års bästa actionfilm utan en sekunds tvivel. Mission: Impossible - Fallout är smart, snygg, rolig, underhållande, så full av action att man ibland behöver hämta andan och knyter ihop säcken på ett fint sätt i vissa avseenden samtidigt som den lämnar dörren vidöppen för en sjunde film i serien - och en sjunde blir det, garanterat. Jag längtar.
Betyg:
Mmmm, tyckte faktiskt bättre om Rogue Nation... Det hela blev lite för utdraget och lite för stort (Tompa som civilisationens sista hopp). Jag låter mig tyvärr inte fångas tillräckligt mycket av att Tompa bryter foten av sig in the line of duty ;)