Blacula (1972)
Genre: Blaxploitation/Skräck
Regi: William Crain
Manus: Joan Torres, Raymond Koenig
Producent: Joseph T. Naar
Land: USA
Land: USA
Dömd att leva många livstider av hunger instängd i en kista släpps Blacula loss i 70-talets Los Angeles för att sprida terror i stan.
Ett år efter födseln av blaxploitationgenren kom Blacula som ett blixtnedslag och gav den en ny spin med en injektion av skräck i mixen. Man började inte på en liten skala heller, utan drog till med vampyrtema direkt och en koppling till den kändaste vampyren av dom alla - Dracula, för att ge oss en av genrens bästa, roligaste och kultigaste titlar någonsin!
Man har gjort ett väldigt intressant val genom att börja filmen med att humanisera dess antagonist. Det är den afrikanska prinsen Mamuwalde från Abani som besöker Greve Dracula i Transsylvanien för ett nobelt syfte, han vill be om hjälp för att få ett slut på slavhandeln. Den vita jäveln har såklart, som alltid, andra planer och förvandlar Mamuwalde till en vampyr, lämnar hans fru att svälta till döds och låser in honom i en kista för att för evigt leva i hunger. För att strö ytterligare salt i såren tar han sig friheten att döpa honom, dessutom på ett väldigt humoristiskt sätt med teatraliska övertoner när han yttrar följande:
You shall pay, black prince. I shall place a curse of suffering on you that will doom you to a living hell. A hunger, a wild, gnawing animal hunger will grow in you. A hunger for human blood. Here you will starve for an eternity, torn by an unquenchable lust. I curse you with my name. You shall be... BLACULA!
Worst. Host. Ever.
Men tji skulle Dracula få, för 200 år senare när han gått och dött av arga rumänska bybor med högafflar och eldfacklor (jag vägrar tro att Van Helsing hade missat kolla varenda kista i slottet) medan Blacula legat i säkert förvar i kistan har grevens tillhörigheter köpts upp av ett par homosexuella antikbutiksägare från Los Angeles. Kistan är inget undantag och snart är Blacula fri att dricka allt blod staden har att erbjuda, åtminstone för en stund. Mannen som axlat Blaculas mantel heter William Marshall, en man så lång, ståtlig, vältalig och med ett sådant djup i rösten och en sådan närvaro att han får Christopher Lee att se ut och låta som en finnig skolpojke i målbrottet med oskulden i behåll i jämförelse.
Filmens hjälte, Dr. Gordon Thomas, går emot allt sunt förnuft och kommer till slutsatsen att en vampyr är lös på Los Angeles gator. Han spelas av den enda mannen i historien som kunnat stoltsera med att ha det coolaste för OCH efternamnet - Thalmus Rasulala. Namnen är så jävla badass att jag tänker skriva dom igen, Thal-mus Ra-su-la-la. Det är alltså självaste Cool Breeze som tar sig an Blacula. Hur fan ska man kunna välja vem man ska heja på?!
Vackra Vonetta McGee spelar Mamuwaldes fru Luva och Blaculas nya kärleksintresse Tina, hans döda fru reinkarnerad. Så slående är liknelsen att han mer än allt annat vill ha henne vid sin sida igen och inte klarar av att förlora henne en gång till. Hon är en ständig påminnelse för oss tittare att Blacula är mer än bara ett typiskt filmmonster, det finns ett djup där som tilltalar mig betydligt mer än genomonda eller samvetslösa monster. Hans vampyrism är inget han valt eller omfamnar, Mamuwalde finns därinne och visar sig flertalet gånger under filmen,
Det är ett bra tempo genom hela filmen, som skickligt blandar blaxploitation och skräck samtidigt som man gett den en härlig känsla av detektivgenren som var omåttligt populär på TV under 70-talet med serier som Columbo, Cannon och Kojak i rutan. Lite humor får vi också, som när Blacula går in på en bar och beställer en Bloody Mary..
I kill in more ways than one...
Det är lätt att avfärda en film med en titel som Blacula på förhand, men det roligaste med filmen är faktiskt titeln, så den som förväntar sig en skrattfest lär bli missnöjd. Blacula är stundtals överraskande välgjord och för det mesta seriös, mycket tack vare tyngden de två huvudrollsinnehavarna William Marshall och Thalmus Rasulala för med sig, dessutom hade man en något högre budget än de flesta andra filmer i blaxploitationgenren hade att jobba med. Det har blivit en av genrens största klassiker av god anledning.
Betyg:
Är inte högafflar och facklor utrustning snarare ämnad åt Frankensteins monster? Om byborna skulle ha fångat Dracula med brallorna nere (dvs utanför kistan), borde de inte ha puttat fram en präst eller två som kunde vifta med krucifix istället?
Du säljer in den bra -- skulle nog behöva komplettera mitt vampyrtittande