Only the Strong (1993)
Genre: Martial Arts/Action
Regi: Sheldon Lettich
Manus: Sheldon Lettich, Luis Esteban
Producent: Samuel Hadida, Steven G. Menkin, Stuart S. Shapiro
Land: USA
Land: USA
Louis Stevens, före detta soldat i amerikanska specialstyrkan. kommer hem till Miami och inser att sin gamla skola blivit ett skithål, fullt med gäng och knark. Han bestämmer sig för att ta sig an ett antal trubbelmakarelever andra gett upp hoppet om för att lära dom den brasilianska kampsportsdansen capoeira och därmed ge dom ett alternativ till livet dom levt hittills. Den lokala knarkkungen har dock andra tankar och nu måste Louis kämpa för sitt eget och sina studenters liv.
Steven Seagal introducerade filmvärlden för den japanska, benbrytande kampsporten Aikido med Above the Law år 1988. 1991 introducerade Jeff Speakman filmvärlden för den japansk-amerikanska 50-slag-i-sekunden kampsporten Kenpo Karate med The Perfect Weapon. 1993 var det dags för Brasiliens kom-och-dansa-men-även-sparka-röv kampsport Capoeira att introduceras på film, via Sheldon Lettichs Only the Strong med unga Mark Dacascos i huvudrollen.
Ja, det är nog lite långsökt med en kampsportsrulle där Capoeira står i fokus och det kanske är just därför det tog så lång tid innan man gjorde en film med det som grund, kanske är det också därför det inte gjorts någon mer sedan dess (om jag inte missar någon, rätta mig gärna om jag har fel). Men kul är det i alla fall att se nya tekniker introduceras och koreograferas på film.
Only the Strong har en väldigt mild ton. Filmen handlar ju trots allt om att ett gäng trubbelmakarelever, som bara ser tuffa ut med 90-tals mått mätt, ska få någon sorts inre harmoni och sluta vara busar genom att träna Capoeira. Louis blir deras lärare och ser bortom deras hårda yttre in i deras mjuka, gosiga inre. Ganska smörigt och blir lite av en Dangerous Minds med martial arts i mixen.
Only the Strong är så extremt 90-tal att det stundtals svider i ögonen på en. Byxorna, musiken, hip-hop looken vita kom undan med (vart fan var alla som idag skriker sig hesa om cultural appropriation så fort man drar på sig en sombrero och dricker tequila på Cinco de Mayo?!), frillorna och solbrillorna. Till och med den där jamaicanen som är med i alla filmer på 90-talet där man behövde en jamaican (förutom i Cool Runnings, sjukt nog!) dyker upp i en roll som... en jamaican. 80-talet hade åtminstone en viss charm, 90-talet var mest bara hemskt.
Mark Dacascos ger ett sympatiskt intryck som Louis och gör, enligt min intervju med regissören, allt fajtande själv, vilket är jävligt imponerande med tanke på hur mycket hoppande och skuttande det är i filmen. Hyfsad skådis är han också, att han aldrig riktigt slog igenom som actionhjälte på den stora arenan är lite synd, samtidigt var det väl knappast ont om såna på 90-talet. Geoffrey Lewis som även var med i Lettichs Double Impact är tillbaka och spelar läraren som gett upp på sina elever innan Louis intar stan med sin vita häst. Paco Christian Prieto spelar Silverio, den lokala knarkbossen som bara råkar vara uppväxt i Brasilien och minsann även han är en mästare i Capoeira. Behöver jag nämna att han ser 90-tals lädervästbärande, hästsvanssliskig ut?
Trots att den är daterad på ett inte så charmigt sätt och lite väl barnvänlig för min smak lyckas den ändå underhålla med fajtscenerna, som inte helt överraskande är filmens behållning. Håret på armarna reser sig faktiskt lite i sista fajten, när ungarna börjar klappa händerna och sjunga för sin lärare så att han kommer in i rätt känsla, får rätt rytm för att kunna dans-sparka Silverios röv. Bra nog.
Betyg:
Fasiken, den låter ändå rätt underhållande :) Själv har jag bara sett två filmer med Dacascos, en bra (Le pacte des loups) och en riktigt sunkig (I Am Omega)