Enemies Closer (2013) - Tävlingsspecial!
Genre: Action
Regi: Peter Hyams
Manus: Eric Bromberg, James Bromberg
Producent: Moshe Diamant & 14 andra
Land: USA
Land: USA
Henry är en före detta soldat som bara är sekunder från att bli mördad av brodern till en soldat som dog under Henrys befäl. Turligt (?) nog stöter dom på en knarkkartell som tappat ett stort lass heroin och behöver hjälp för att hitta det. Fienderna blir nu allierade i kampen om överlevnad, åtminstone tillfälligt.
Så, ännu en DTV-film med Jean-Claude Van Damme? Även de största fansen var skeptiska vid det här laget, då kvaliteten varit vällllldigt varierande i hans DTV-karriär som i skrivande stund är inne på sitt 16:e år, med några få avbrott till projekt med högre budget och kvalitet. Vart hamnar då Enemies Closer?
Jag kan börja med att säga att ja, filmen är inspelad i Bulgarien och ja, filmen kryllar av bulgariska "skådespelare" vars enda jobb mer eller mindre är att se ut som hårda jävlar i bakgrunden samt få oss tittare att undra hur många cigarettlimpor det kostade producenterna att anlita dom. I vanliga fall när dessa DTV-filmer spelas in i länder som Bulgarien och Rumänien är det jävligt trist, rent visuellt. Antingen är det grått, tråkigt och deprimerande, typ som det förmodligen är att bo där, eller så är det sepia för hela slanten, något filmskapare med tveksam talang använder sig av för att det ska se coolt och grynigt ut. Det ser bara för jävligt ut, så om du sitter och läser den här recensionen med hjälp av Google Translate, Ernie Barbarash - sluta använda det tricket i dina filmer, bara sluta.
Men vet ni vad? Det är ingen sopa som regisserat Enemies Closer. Det är en bra regissör. En jävligt bra regissör till och med, nämligen Peter Hyams, mannen bakom inte bara två av Van Dammes absolut bästa rullar (Timecop & Sudden Death) men även sci-fi klassikern Outland med Sean Connery, buddy cop-filmen Running Scared (som fick heta Skjut Inte På Min Kompis i Sverige!) och en av Arnold Schwarzeneggers mest underskattade filmer - End of Days. Han har dessutom axlat rollen som cinematographer, så det blir absolut inte grått eller något sepia-trams här inte!
Med det sagt är det jävligt mörkt, i nästan hela filmen. Dels kanske för att dölja den naturligt gråa tillvaron i Östeuropa, men absolut används det för att på ett skickligare sätt än många andra DTV-filmer dölja när det är stand-ins och stuntmän i vissa scener, det verkar även vara lite som filmats mot enbart en svart bakgrund för att kunna klämma in mer dialog ur skådespelarnas tajta scheman. De stora dragplåsterskådisarna jobbar oftast bara några veckor under såna här produktioner, så second unit-gänget och dom som klipper filmerna har händerna fulla med att inte göra det för tydligt.
Jag vet inte om det är glädjen över att få förnya bekantskapen med regissören Hyams eller om det är för att hans karaktär är lika underbart excentrisk som han själv är på riktigt, men Van Damme ger verkligen sitt allt här och ser ut att ha skitroligt i rollen som den miljömedvetande, djurälskande, brutala och veganska fransk-kanadensiska knarklangaren Xander. Hur karaktären får energin att sparka så mycket röv när han är vegan vet jag inte, här krävs en god dos suspension of disbelief av oss tittare.
Vet ni vad jag är väldigt trött på, dock? Att se Van Dammes son, Kris Van Damme, i hans farsas filmer hela jävla tiden. Folk beklagar sig över att Donald Trump gett dottern Ivanka och hennes man Jared Kushner positioner i sin administration, men fokusera för helvete på allvarligare saker nu, snowflakes. Det är betydligt mer oroande att Kris hittills har gjort 15 filmer, varav 14 är med hans farsa. Missförstå mig inte nu, jag kommer alltid respektera skiten ur Kris, han kommer trots allt ursprungligen från Jean-Claude Van Dammes pung, liksom, men han är inte en bra skådespelare. Inte ens lite bra är han. Störande, snarare, och saknar karisman farsan har ett överflöd av. Jag antar att sånt skippar en generation.
Som tur är får Van Damme sällskap av två andra kapabla skådespelare i Tom Everett Scott och Orlando Jones, så han får bra uppbackning under mycket av speltiden och behöver inte förlita sig på sin son eller bakgrundsbulgarer. Scott och Jones står för mycket av actionscenerna, som är välgjorda, och har en viss kemi, även om jag inte är så jätteintresserad av deras gräl/subplot. Din bror dog, det var i krig, fucking get over it already.
Jämför man Enemies Closer med andra DTV-produktioner är det nästintill ett mästerverk. Väl filmad, spännande, bra action, smårolig ibland, sympatisk hjälte, härlig skurk. Till skillnad från många andra filmer av samma sort sitter jag inte bara och väntar på att Van Damme ska dyka upp i rutan för att mitt intresse ska hållas uppe. Som actionfilm rent generellt är den klart godkänd.
Betyg:
Den här recensionen skrevs i samband med en tävling jag utlyste tidigare i veckan, där tre personer vinner ett varsitt exemplar av filmen på DVD, som Studio S Entertainment sponsrat bloggen med. Vinnarna av denna tävling är: Per Harbeck, Susanna Amorander och Henrik Bärzén. Stort grattis!