Pappa Älskar Film

Att skaffa en röd matta inne i filmrummet har varit på min to do-list ända sedan vi flyttade till våran nya lägenhet. Jag har kollat på mattor några gånger tidigare men hittade aldrig den rätta, men nu i veckan vid ett besök i en mattaffär sa det bara sa klick! Det låter och borde varit jävligt simpelt nu när man hittat den rätta mattan, men icke...

 

Jag begav mig hem för att få exakt längd på mattan (bredden på mattan i butiken var 1 meter, vilket var perfekt) och gick tillbaka till butiken dagen därpå. Deras matta sträckte sig bara till 316 cm, jag behövde dessvärre 355 cm. Så dom ringde butiken i grannstaden som fick klippa en i rätt längd och sedan leverera den till butiken i stan. När jag skulle hämta ut mattan kände jag att underdelen av mattan var av ett visst gummi som jag tyvärr haft dålig erfarenhet av tidigare, då den färgat av sig på golvet och lämnat en stor fläck, vilket inte gick att få bort med varken vatten, såpa eller en osanktionerad exorcism. Men, men, den var beställd, levererad och jag stod i butiken med kortet i hand, så jag bestämde mig för att köpa den ändå och lita på att min inre MacGyver skulle komma på en lösning på dilemmat.

 

Lösningen kom i form av ett vitt filttyg, som skulle fästas på undersidan av mattan med hjälp av en dubbelsidad mattejp. Filttyget fanns förstås inte i en meter på bredden, endast 90 cm, så vi fick klippa till fyra stycken 10 centimeter breda och 90 cm långa bitar av tyget som blev över och fästa det vid sidan om resten av tyget. Mattejpen tog såklart slut precis innan vi blev klara, så jag var tvungen att åka in till Clas Ohlson igen för att köpa en rulle till. Att sätta dit mattejpen på undersidan av mattan var inga större svårigheter, även om det inte var världens enklaste sak att göra, men att fästa det där jävla filttyget till mattan är en helt annan historia som krävde en hel del blod, svett och tårar... mest tårar. När det var gjort var det bara att vända på mattan man kommit att hat-älska och gå längs kort och långsidorna för att hjälpa tejpen att fästas. En procedur som mest såg ut som en misslyckad regndans.

 

Sen var saken biff och mattan kunde föras in i rummet och rullas ut på sin rättmätiga plats. Det blev precis så bra jag hade hoppats det skulle bli. Det var värt allt slit, fixande, trixande och det gråa håret. Snyggt som fan blev det och nu har jag en egen röda mattan i filmrummet, som är ett steg närmare ren perfektion!