Shoot to Kill (1988)
Genre: Actionkomedi/Thriller
Regi: Roger Spottiswoode
Manus: Harve Zimmel
Producent: Daniel Petrie Jr., Ron Silverman
Land: USA
Land: USA
Ett misslyckat gisslandrama resulterar i en död juvelbutiksägare och en skurk som kommer undan med diamanter värda miljontals dollar. För att nå den kanadensiska gränsen antar han en annan persons identitet och ansluter sig till en vildmarksutflykt. FBI-agenten Warren Stantin får i uppdrag att bege sig ut på jakt efter mördaren ingen kan identifiera, men måste ta hjälp av vildmarksguiden Jonathan Knox.
Det här var Sidney Poitiers stora comeback efter en elva år lång frånvaro framför kameran, han hade inte gjort en film sedan 1977 års A Piece of the Action. Under tiden hade hans motspelare Tom Berenger blivit ett stort namn i Hollywood, nyligen Oscarsnominerad för sin roll i Plutonen. Under den skicklige regissören Roger Spottiswoodes vägledning skulle dom tillsammans försöka underhålla publiken. Lyckades dom?
Med storsuccéer som 48 Timmar och Dödligt Vapen hade buddy cop genren fått nytt liv och mycket riktigt använde man sig av det temat i Shoot to Kill, fullt ut. Det udda paret kunde inte vara mer udda. Stantin är svart, Knox är vit. Stantin är gammal, Knox är ung. Stantin är en civiliserad storstadsbo som gillar att gå på opera, äta på fina restauranger och har ingen som helst erfarenhet av livet i vildmarken, Knox är en ociviliserad, snudd på eremit vars tankar på att "äta ute" är att göra upp en eld och grilla pungråtta till middag. Som ni säkert listat ut är han inte alls van eller intresserad av livet i storstan. Dessa två helt olika herrar slår ihop sina kunskaper och erfarenheter för att jobba tillsammans mot ett gemensamt mål - ta fast mördaren och rädda gisslan, som råkar vara Knox flickvän.
Jag gillar att man inte bara gjort en ren buddy cop film, hur mycket jag än gillar den sortens filmer. Man har kombinerat det med fish-out-of-water temat också och låter både Stantin och Knox vara fisken på land i andra respektive tredje akten av filmen. Poitier är ju elegans personifierad och Berenger har den där djuriska personligheten, så man kunde inte gjort ett bättre jobb när filmen skulle rollsättas. Det blir många skratt när den eleganta helt plötsligt blir en kluns i vildmarken och måste ta vildens varenda ord till hjärtat för att överleva, medan vilden blir överväldigad i storstan och får lyssna på storstadsgrabben och hans många år som en lagens man för att kunna rädda hans flickvän.
Men vänta! Det kommer mer. Det är inte bara Stantin och resten av gänget i vildmarksutflykten som inte vet hur mördaren ser ut - det gör inte vi heller! Det är en bra bit in i filmen vi först får veta vem det är som gömmer sig bland dom andra och man har lyckats bra med att inte göra det för tydligt då det finns ett bra urval av misstänkta. Kan det vara Andrew "Scorpio i Dirty Harry" Robinson? Clancy "Kurgan i Highlander" Brown? Richard "Mesiga snubben i DET" Masur? Eller kanske någon av dom andra?
I'll never tell...
Shoot to Kill bjuder som sagt på många skratt, den är stundtals väldigt lättsam. Poitier är som jag tidigare nämnde känd för sin elegans, pondusen den mannen besitter växer inte direkt på träd, varken i Hollywood eller någon annanstans. Har man inte sett Poitiers kollaborationer med Bill Cosby från 70-talet blir man därför förmodligen smått chockad över just hur bra han faktiskt är i såna här roller där han får använda sig av sin komiska timing, roliga ansiktsuttryck och ett helt annat kroppsspråk än vi är vana vid. Han är hysteriskt rolig i filmen och får bra uppassning av Tom Berenger som ofta får spela the straight man.
Men filmen har inga problem att skifta ton och blir allvarlig igen i ett nafs. Det är spännande i överlevnadsscenerna, brutalt när mördaren slår till och actionfyllt när dom har honom på kornet.
Så, för att summera har vi här alltså en buddy cop, fish-out-of-water och whodunit hybrid med en stor dos humor, spänning och action. Vi har två klockrena huvudrollsinnehavare, en skitbra skurk och övrigt starka birollsinnehavare, regisserade av en snubbe som verkligen vet hur man gör en underhållande film. Det blir fanimej inte mycket bättre än så här. Inte i det här hörnet av filmskapande i alla fall. Ett absolut måste.
Betyg:
Missa nu inte min intervju med regissören till denna film, Roger Spottiswoode, på torsdag!
Håller med om typ allt. Fantastiskt underhållande rulle! ;)
Ja, visst är det en buddy cop (cop/bergsguide) komedi. Jag minns att det ifrågasattes när jag hävdade att det faktiskt var en komedi för ett tag sen. Nu är det ju mer än en komedi, vilket du noterar.
Det lustiga för mig är att detta är Poitier för mig. Det är nämligen den enda film jag har sett med honom. Det bör åtgärdas.