King Kong Lives (1986)
Genre: Action/Äventyr
Regi: John Guillermin
Manus: Ronald Shusett, Steven Pressfield
Producent: Martha De Laurentiis, Dino De Laurentiis, Ronald Shusett
Land: USA
Land: USA
Kong överlevde sitt fall från World Trade Center och har varit i koma i 10 år när han ska få ett nytt hjärta, men det saknas blod för att han ska kunna överleva operationen. Tur då att äventyraren och hunken Hank Mitchell stöter på en KVINNLIG gigantisk apa... i Borneo! Hon skyndas till Kong för en blodtransfusion, men dom underskattar vad hormoner kan göra med gorillor och snart är dom på fri fot med militären hack i häl!
King Kong lever, tydligen - och det gör även dess rykte som franchisens i särklass sämsta film. Är den verkligen så illa? Är det åtminstone so-good-it's-bad underhållning De Laurentiis bjuder oss på? Well, it ain't pretty.
Här ligger jag och är mer medvetande än dom som skrev filmen.
Oh for fuck's sake, man hittade alltså en annan gigantisk gorilla på en ö som inte varit avskiljd från resten av världen sedan urminnes tider - Borneo, really?! Det förklaras av Hank med en throwaway line på ett cocktailparty om att dom misstänker att öarna suttit ihop för länge sedan. Men Hank, infödingarna med pil och båge du stötte på var mer av den... gulbruna sorten och hade ögon som... inte var särskilt runda, medan infödingarna på Skull Island är svarta. Hur går det ihop?
Men för att återgå till mer allvarliga saker ett tag, APETITS! Det är alltså en hona man hittar i Borneo, vilket man snabbt ser eftersom APETITS! Hon får namnet Lady Kong, som om hon inte har en egen personlighet (fucking monkeyarchy) och förflyttas till USA där hon hamnar i Amy Franklins kapabla händer. Linda Hamilton spelar den självsäkra kardiologen med vad jag antar är en inriktning på gigantiska primater. Jävla jänkare, always prepared.
Saker går bra vid operationen men åt helvete när gorillorna känner av varandras närhet och lusten att föröka sig nästan blir lika stor som den ständiga lusten manusförfattarna hade att dra ännu en lina av kokset som onekligen låg i skrivbordslådan när dom skrev det här manuset. Det är nu filmen börjar kännas alltmer skum. Man är ju så van att se Kong enbart lusta efter en motvillig andra part och sedan döda människor, dinosaurier och förstöra hus, så att se Kong och Lady Kong flörta, reta varandra och rent allmänt vara gullegulliga känns bara fel, även om man gläds åt att han äntligen får doppa efter 53 år och fem filmer.
Militären sätts in och tillfångatar Lady medan Kong tros vara död (igen) men är trots allt vid liv (igen). Här hoppar filmen ett år eller hur länge det nu är medan karaktärerna jobbar för att få tillgång till Lady, vilket militären hittills vägrat dom. Under tiden som gått har Lady slutat äta medan Kong gömt sig i ett träsk och ätit sig mätt på alligatorer, klumpigt illustrerat genom att använda sig av bebis alligatorer för att slippa göra några större specialeffekter. Budgeten som rapporterats vara allt mellan 10-18 miljoner dollar vetefan vad den gick till...
Det är helt bisarrt att kunna skriva följande och mena det, men trots att han tidigare varit med på äventyr i den galna japanska kaiju-genren där han bland annat slagits mot Godzilla i King Kong Vs. Godzilla och en gummig robotversion av sig själv i King Kong Escapes är King Kong Lives den konstigaste av alla King Kong-filmer som gjorts. Ibland är den underhållande konstig, ibland bara allmänt konstig och den är aldrig ens bra av ren olycka.
Den största synden filmen begår är dock att den är så jävla förglömlig. Jag har sett den säkert 4-5 gånger nu och varje gång jag ser den igen har jag glömt nästan allt som händer i filmen. En King Kong-film ska vara som ett event. Originalet är en eventfilm. Första remaken är en eventfilm. Andra remaken är en eventfilm. King Kong Lives bara är och ler hånandes mot mig för att den trots alla sina brister har en plats i mitt hjärta eftersom det var den första film med den stora gorillan jag såg vid 7 års ålder, vilket fört oss till den här temaveckan 26 år senare.
Lite tröst kan man få av filmen eftersom det ju visar sig att Kong trots allt inte dog efter händelserna i remaken från 1976, men det förstörs liksom när man bestämt sig för att döda honom på slutet här istället. Men han hann åtminstone avla av sig och få en son innan det var dags att sexuellt trakassera blondiner i himlen. Kanske, om filmen inte totalfloppat med dryga 4 miljoner dollar i intäkter, hade samma gäng bakom denna gett oss en andra Son of Kong? Och folk säger att det inte finns någon Gud...
Ett bottenbetyg blir det ändå inte tack vare John Scotts grymma score, välgjorda apdräkter, huvudrollsinnehavare som gör bättre ifrån sig än filmen förtjänar och framförallt - APETITS!
Betyg:
