Lionheart (1990)
Genre: Martial Arts/Action
Regi: Sheldon Lettich
Manus: Sheldon Lettich, Jean-Claude Van Damme
Producent: Eric Karson, Ash R. Shah
Land: USA
Land: USA
Den franske legionären Lyon lämnar sitt kompani för att ta sig till USA, där hans bror blivit mördad i en knarkaffär. Lyon bestämmer sig för att hjälpa hans svägerska och brorsdotter, som har det svårt ekonomiskt, men för att göra det måste han delta i organiserade gatuslagsmål och vinna tillräckligt många matcher för att broderns familj ska ha det bra en lång tid framöver. Samtidigt jagar två franska legionärer honom eftersom han gått A.W.O.L. - Absent Without Official Leave.
Efter att ha skrivit manuset till Van Dammes martial arts epos Bloodsport och sedan hjälpt honom rädda Cyborg i klipprummet hade Sheldon Lettich och Van Damme klickat rejält och blivit goda vänner. Dom började skriva manuset till det som blev Lionheart, eller A.W.O.L., eller Leon, eller Full Contact, eller Wrong Bet. Inget skämt, så många namn har filmen haft på den internationella marknaden, men eftersom Lionheart är den vanligaste (och Lettich personliga favorit av alla titlar) kör vi på den hädanefter. Han fick också äntligen chansen att sitta i regissörsstolen och gör här alltså sin regidebut.
Det är säkert lätt att avfärda Lionheart ganska snabbt som en i mängden i genren, men den har något många andra liknande filmer saknar eller inte har lika mycket av - hjärta. Lyon slåss inte för att vara den bästa han kan vara/heder (Bloodsport), han slåss inte för att hämnas (Kickboxer) och han slåss inte för äran (Best of the Best). Han slåss för att kunna försörja sin nyligen döde brors familj, sin svägerska och brorsdotter, som är den enda familj han har kvar. Snacka om lejonhjärta!
Passande är det då att Van Damme blivit betydligt bättre i både sitt uttal och skådespel än han var bara två år tidigare. Joshua, den enerverande följeslagaren och managern spelas bra av Harrison Page, han är både jobbig och svår att inte tycka om. Deborah Rennard (J.R. Ewings sekreterare Sly i Dallas) spelar den pengakåta och allmänt kåta promotern Cynthia på ett alltför sliskigt och såpopera-aktigt sätt. Brian Thompson (Night Slasher i Cobra och en ond jävel i nästan allt han är med i) spelar hennes... partner/livvakt/KK(?) Russell lika bra som han alltid gör i sina roller och självaste Michel Qissi (Tong Po i Kickboxer) spelar en av militärpoliserna som ska ta hem Lyon igen till varje pris.
Fajter är det gott om, Lyon slåss mot cirka 5-6 stycken fighters och koreografin är för det mesta bra, men saknar det där lilla extra som gör så många andra av Van Dammes filmer så underhållande. Eftersom siste opponenten inte våldtagit Lyons flickvän, inte nästintill dödat hans vän, egentligen inte gjort Lyon eller hans nära något alls så är hans karaktär inte mycket av en karaktär, han är bara det sista hindret Lyon behöver ta sig över. Det är Attila, spelad av Michel Qissis egna bror, Abdel Qissi, som är den sista opponenten Lyon behöver sopa mattan med för att kamma hem storkovan och dra sig tillbaka med sin svägerska och brorsdotter. Han är stor som ett ekträd, har gigantiska polisonger och en fin liten kissekatt han gosar med medan Lyon slickar sina sår på marken, så helt ointressant är han inte och slutfajten är underhållande och blodpumpande, om än inte i Bloodsport/Kickboxer-klass.
Med tanke på den mer seriösa tonen är John Scotts soundtrack lite annorlunda än man är van vid i den här sortens filmer, jazzigt och varken en panflöjt eller rösten av Stan Bush så långt ögat (och hörseln) kan nå. Det är passande, men utan filmen som sällskap sätter jag på Paul Hertzogs musik till Bloodsport eller Bill Contis musik till The Karate Kid i spelaren flera gånger om vardera innan jag drar fram soundtracket till Lionheart.
Det är en stabil 90-tals uppdatering av Walter Hills Hard Times med Charles Bronson i huvudrollen som Sheldon Lettich levererar i sin regidebut. Lionheart kommer alltid ha en varm plats i mitt hjärta eftersom det var den första av Van Dammes filmer jag såg vid 10 års ålder och är fortfarande en av mina favoriter ur belgarens filmografi, även om den sjunkit något steg i rankingen på senare år.
Betyg: