Goblin: Live at Kraken (Stockholm, 9/6 - 2017)
Sent, väldigt sent, närmare 23:15 på fredagskvällen äntrade Goblin scenen på Kraken i Stockholm. Det var första gången bandet någonsin stått på en scen på svensk mark. En trevlig bit Goblin-historia skrevs därmed framför ögonen på oss som närvarade på den här spelningen, hur nördigt det än må låta. Vi var några hundra i publiken i alla möjliga åldrar, jag skulle gissa på att folket var i allt från 20 upp till 60 års ålder, med en medelålder på kanske snäppet över 40. En härlig blandning var det i alla fall, många bärandes t-shirts med snygga tryck på, inte minst från Dario Argentos filmer som Goblin gjort en hel del musik till. Alla på topphumör och många med mer än ett par öl i kroppen, vilket skapade en härlig stämning genom hela konserten.
Det har funnits ett ofantligt antal olika uppsättningar av bandet genom åren, att läsa om dom alla på Wikipedia rekommenderas inte till den som vill undvika huvudvärk. Under den här Europaturnén är det dock inte mindre än fyra av de fem originalmedlemmarna som deltar; Maurizio Guarini, Massimo Morante, Fabio Pignatelli och Agostino Marangolo, endast Claudio Simonetti saknas. Keyboardisten Aidan Zammit gör övriga fyra sällskap som den femte goblinaren och visade sig vara en mycket kompetent ersättare.
När bandet kom ut välkomnades dom som gudar. Tja, varför inte. Det är få andra band/kompositörer vars musik har spelat en så stor roll i framgångarna till filmerna den använts i som i fallet med Goblin. Det är fullkomligt omöjligt att tänka på Dawn of the Dead, Deep Red, Tenebrae med flera utan att samtidigt tänka på musiken i filmerna, dom går hand i hand likt få andra produktioner. Så ja, man är inte helt fel ute om man skulle offra en get, oskuld eller vad fan som helst i deras ära. Welcome to Sweden!
Dom kunde omöjligt ta miste på den förväntansfulla entusiasmen hos oss i publiken och öppnade starkt med den lite nyare, men mycket bra låten Magic Thriller från 2005 års comeback album BackToTheGoblin. Det var ett perfekt öppningsnummer som skapade bra drag direkt. Fokus på spelningen lades till en början på att spela flertalet låtar från albumen som gjorts vid sidan om det dom är kändast för - soundtracksen. Även om någon enstaka låt från ett soundtrack smög sig igenom hölls det hårt i de allra starkaste korten till senare under natten.
Av reaktionerna från oss i publiken att döma var det ett genidrag, för när det väl vankades filmmusik blev vi alla helt vilda. Hur bra och hur mycket vi än uppskattar all annan musik vi bjöds på under natten är det nog filmmusiken dom allra flesta i publiken brinner för mest, då man sannolikt upptäckt Goblin efter att ha sett en Dario Argento, George A. Romero eller till och med Luigi Cozzi-rulle. Man kan se allt som ledde till den rad ledmotiv vi skulle få höra som en timme av det bästa förspel vi någonsin upplevt, följt av full extas när de kända ledmotiven avlöste varandra.
Det började med Dawn of the Dead, där gitarristen Massimo Morante på gott humör bjöd på en liten zombie walk och låtsades ta några tuggor av basisten Fabio Pignatelli. När Aidan Zammit sedan tillkännagav att Tenebrae, min personliga favorit från bandet, stod näst på tur var det som om helvetet brakade loss i en nu-jävlar-blir-det-ös respons från publiken. Och fan vad bra det var, kvällens bästa enligt mig, även om nästa låt gjorde om möjligt publiken ännu vildare. Jag pratar förstås om Suspiria, fanfavoriten #1. Öset fortsatte därefter med ledmotivet till Deep Red, ett annat ess i rockärmen. Efter det tackade dom för sig till stora applåder, men självklart kom dom snabbt tillbaka till scenen för ett encorenummer; Zaratozom från Dawn of the Dead. Därefter gick dom av scenen - nu för sista gången, återigen till stora applåder av en mycket nöjd publik.
Det var ett par låtar jag gärna hade hört som inte framfördes, bland annat från Phenomena och Contamination, men det är inte ens ett klagomål utan bara en liten fotnot. Det hade varit nästintill oförskämt att klaga över något när jag och så många andra bjudits på en spelning man aldrig kommer glömma. Den varade i över en och en halv timme men kändes mycket kortare än så, även om ryggen inte riktigt höll med när det var över. Tiden går onekligen snabbt när man njuter av bra musik framfört av ett band i världsklass.
Betyg:
Bravissimo, Goblin!
Efter spelningen var bandet generösa nog att stanna kvar för att signera åt folk som antingen haft med sig saker eller köpte något på plats. Jag köpte en t-shirt och en snygg plansch tryckt just för den här spelningen, som jag fick signerad av italienarna innan det var dags att ta sig hem igen med ännu en upplevelse rikare.
Va är det sant!
Fy farao vilken mäktig upplevelse!!