Terror Train (1980)
Genre: Skräck/Slasher
Regi: Roger Spottiswoode
Manus: T.Y. Drake
Producent: Harold Greenberg
Land: Kanada, USA
Land: Kanada, USA
Ett gäng medicinstudenter hyr ett tåg för att fira nyår tillsammans och har i samband med det en maskeradfest. På tåget finns en mördare med en lista på folk som behandlat denne dåligt och därmed ska döden dö.
Vi börjar filmen med att slänga ut all mystik kring vem mördaren är eftersom det inom de första tre minuterna står helt klart vem det är vi får följa och halvt heja på. Det är lite synd att vi berövas mystiken, kan jag tycka. I filmserier som Fredagen den 13:e, Terror på Elm Street och Halloween vet man såklart alltid vem mördaren är (bortsett från första och femte delen i Fredagen den 13:e, men whatever), därför är det uppfriskande när vissa slasherfilmer gör det lite till ett mysterium vem mördaren är. Man får gissa in till slutet vem det kan vara och varför man fått se ett dussin kåta, fulla och halvnakna ungdomar slaktas för våran njutning. Inte här alltså. Aja, slaktandet och nakenheten ska vi åtminstone inte gå miste om!
Jag gillar idén med att filmen utspelar sig på ett tåg, det ökar känslan av utsatthet eftersom karaktärerna inte har många val av tillflykt. Korsar man Under Belägring 2 med en slasher får man Terror Train. Fucking love it.
Skrikdrottningen Jamie Lee Curtis har huvudrollen i en väldigt annorlunda roll från den hon hade i Halloween. Här är hon den marijuanarökande partyprissan Alana vars oskuld förmodligen inte finns kvar, dessutom är hon en av anledningarna till att tåget börjar fyllas med lik.. Det gör dock inget, Curtis är en av få hjältinnor i slashergenren man alltid vill se komma levandes ur striden mot den maskerade mördaren.
Mycket passande utklädd till en egyptisk prinsessa har Vanity, här med hennes första tagna namn D.D. Winters, en liten och ganska betydelselös roll. Hon får inte ens en dödsscen att sätta på meritlistan. Vid en tidpunkt tror man att hon ska sexa till det med filmens största skitstövel, men istället väljer dom att se på en magishow... WTF? På tal om det har skaparna garderat sig lite, personen vars magishow dom går och ser spelas nämligen av ingen mindre än David Copperfield. Tycker man inte att filmen är spännande får den därmed en andra chans att underhålla via hans magiska tricks, som han visar upp med jämna mellanrum.
Tyvärr snålar dom inte bara på naket (ett par bröst under hela filmen, this is an outrage!), även denna subgenres största behållning - gore, får vi se väldigt lite av. Konstigt nog klipps det nästan varje gång på millisekunden innan mördarens offer får smaka på det valda redskapet. På den punkten känns det som en PG-13 produktion, alternativt att det är versionen som klipptes för att kunna visas på TV i USA vi får se. Det mesta av gore effekterna får vi se först när de livlösa kropparna upptäcks av de andra karaktärerna.
Höjdpunkten i filmen är när Alana för första gången ställs mot seriemördaren. Sekvensen är lång, spännande och Jamie Lee Curtis får visa varför hon är Scream Queen #1 i mångas hjärtan.
Trots alla nämnda brister är Terror Train långt ifrån ett bottennapp i slashergenren, som har sin beskärda del. Jag gillar den på något konstigt sätt. Atmosfären är härlig rakt igenom och regin av Roger Spottiswoode (Shoot to Kill, Air America, Tomorrow Never Dies) är stabil och över all förväntan med tanke på att det var den första film han regisserade. Musiken av John Mills-Cockell är kanske inte vidare minnesvärd, men gör sitt för stunden genom att skapa den tidigare nämnda atmosfären. Betyget blir klart godkänd.
Betyg:
Ah, denna såg jag för några månader sen. Kända för skräck/slasher och denna kände jag till sedan länge, men hade inte sett.
Minns inte att man fick reda på vem mördaren var tidigt, men så kanske det var, haha. Eller så tänkte jag inte på det. Eller så har jag bara glömt det ;) Däremot minns jag att det inte var så mycket gore, precis som du säger. Annars tyckte jag också filmen var helt ok.
http://moviesnoir.blogspot.com/2016/09/terror-train.html