Fifty Shades Darker (2017)
Genre: Erotik/Drama
Regi: James Foley
Manus: Niall Leonard
Producent: E.L. James, Michael De Luca m.fl
Land: USA
Land: USA
Miljardären Christian Grey övertygar Anastasia att ta honom tillbaka och hon dras än en gång in i en värld av sex, kärlek, lyx och sex. Den här gången får det dock helt andra konsekvenser som ingen av dom väntat sig.
Så var det dags igen. I fredags släpade frugan min nästintill livlösa kropp till Fifty Shades Darker, precis som en förälder bär på sitt barn när den tokvägrar att följa med någonstans och då slutar röra varenda muskel i kroppen. Ok, jag ljuger, jag gick självmant med i utbyte mot att hon betalade för min biljett, som skulle ge mig kvällens mest minnesvärda ögonblick. Innan filmen började meddelade nämligen en SF-anställd till hela publken att mot uppvisande av den får man 20% rabatt på allt i butiken Intima. Publiken blev helt jävla galen, tänk er typ isländska fotbollskommentatorn när Island gjorde 2-1 på Österrike i sista minuten under förra årets EM-slutspel. Den sortens eufori.
Truth telling time: jag avskydde inte första delen, Fifty Shades of Grey. Jag är liksom likgiltig där, jag tycker den varken är bra eller dålig, den var OK. Förväntningarna var därför reserverade när det var dags att ta sig till biografen igen två år senare till Fifty Shades Darker; men med viss glädje att få återse Dakota Johnson i rollen som Anastasia Steele, då jag tycker hon gjorde väldigt bra ifrån sig i förra filmen.
Visst minns ni slutet av Fifty Shades of Grey? Anastasia bad Grey dra åt helvete, tog sitt pick och pack och drog ifrån sadistens lyxvåning. Värsta cliffhangern ju, minns fortfarande hur hela publiken utbrast med ett stort "Meh, VA?!" i slutscenen. Hur skulle det gå? Vad ska han göra för att få tillbaka henne? Hur länge behövde vi vänta på uppföljaren? Frågorna var många, svaret tyvärr väldigt simpelt, visade det sig. Så här gick det till efter att typ fem minuter av filmen gått:
Grey: Öh, jag saknar dig och vill ha dig tillbaka.
Anastasia: Eh... nej.
Grey: Jo.
Anastasia: Jaja, okej då, men då får du inte smiska mig i stjärten så hårt något mer.
Grey: Vi ska inte göra något du inte är bekväm med.
Anastasia: Deal.
Let the fucking commence...
Ja, det var lite för lätt och odramatiskt att få tillbaka henne, man tryckte verkligen gasen i botten och satte därefter igång med sexscenerna som avlöste varann i samma fart jag avlöser citat från Road House efter några öl. Förmodligen gjorde man det för att kompensera för kritiken den första delen fick angående hur få och tama sexscenerna var. Dom har lyckats ganska bra på den punkten, det är både fler och lite mer vågade sexscener med mycket mansrumpa och Dakota Johnsons bröst får se mycket kameratid att dom skulle kunna få en bästa birollsnominering på MTV Movie Awards. Nu ska jag adressera huruvida det som verkade vara förra filmens stora snackis - Dakota Johnsons digitalt framställda buske, gjorde en comeback eller ej. Jag kan meddela att nej, det gör den inte. Kanske återser vi den i nästa film, den som lever får se...
På tal om Dakota hade filmerna varit drastiskt mindre sevärda utan henne, hon är verkligen klippt och skuren för rollen som den unga och oerfarna Anastasia. Duktig skådespelare, vacker som fan och framförallt extremt sympatisk. Med andra ord är pappa Don Johnsons gener starkare än mamma Melanie Griffiths. Jamie Dornan som Christian Grey är lite träig, men det går hand i hand med karaktären så det kommer han undan med. Viktigast av allt är att deras kemi övertygar, annars hade filmen tappat mig efter 10 minuter.
Uppföljaren gränsar till en erotisk thriller i vissa stunder genom en subplot som kokar på halvfart. När man väl skruvar upp värmen avrundas subploten dock för snabbt och enkelt för att ha ett bestående intryck, litet axelryck där. Det känns som att alla konflikter karaktärerna ställs inför går över väldigt snabbt och odramatiskt, inte minst konflikterna huvudkaraktärerna emellan. En liten kompromiss, förklaring eller underkastelse så är allt löst, let's fuck again, shall we?
Det jag uppskattade mest var humorn, som verkade funka bra på hela publiken. Oftast är det Anastasias oerfarenhet och oskyldiga beteende som får oss att skratta, men det är aldrig åt henne. I övrigt är väl inte manuset vidare starkt, men det är inte pinsamt dåligt heller. Låtarna man valt att spela är än en gång genomtänkta och passar filmen som handen i handsken, medan Danny Elfmans score är okaraktäristiskt anonymt och förglömlig.
Fifty Shades Darker är snäppet bättre än första delen i det som nästa år blir en förverkligad trilogi, men lämnar mig med samma känsla av "jahopp". Det funkar för stunden, men inte mycket mer. Det blir garanterat ett biobesök även nästa år, trots det.
Det här att böckerna och filmerna sänder ut fel budskap till kvinnor ska jag väl kanske kommentera, alla verkar ju ha en åsikt om det. Jag minns vilken skitstorm det var när första filmen skulle ha premiär, jävlar vad det delades stycken från böckerna på Facebook för att visa hur hemska dom var och hur oansvarig den kvinnliga författaren är, som om dom helt plötsligt blivit kurslitteratur i mellanstadiet. Fakta: Anastasia tvingas inte till något, varken i sänghalmen eller utanför, i filmerna har hon dessutom rejält med skinn på näsan till den grad att Adrien Brody får mindervärdeskomplex. Men ärligt talat, även om fallet inte var så och man är så pass lättpåverkad att man deltar i sexuella aktiviteter man inte är bekväm med, låter sig domineras eller bli kontrollerad på något annat sätt mot ens fria vilja bara för att man läst en bok som romantiserar sånt beteende är själva boken inte det riktiga problemet.
Det är ni som förminskar kvinnor till ett enda stort kollektivt offer i behov av att skyddas från lite harmlös erotisk litteratur och celluloid som är dom sanna sexisterna.
Betyg:
Japp, håller helt med om att det är Dakota som är dessa två filmers stora behållning! Spontant vet jag dock inte om jag skulle hålla med om genrebeteckningen erotisk thriller, snarare i så fall typ erotisk film med thrillerinslag eftersom jag inte uppfattade att de två elementen hörde ihop för fem öre. Lamt att inte binda ihop dem tydligare kan jag tycka. Mer utförliga åsikter på lördag på två bloggar nära dig :)