Pappa Älskar Film

 

Varför i helvete har det då tagit över 30 år för mig att få tummen ur röven och äntligen se Black Rain för allra första gången? Seriöst, varför? Jag vet att jag sett lite av den för lääääänge sedan, minns att Michael Douglas konfronterades av yakuzan på någon gata och det var mörkt, dimmigt eller liknande. Han hade säkert solglasögonen på sig då också.

 

Jag hade chansen att se den under en filmkväll några vänner hade förra året, men missade det på grund av jobb eller något annat som kom i vägen. Det blev inte bättre av att nästa gång vi sågs så pratade dom andra om hur jävla bra filmen är. Ena i sällskapet sa till och med att Douglas karaktär Nick är den hårdaste karaktär någonsin i filmhistorien. När jag fem minuter senare slutat skratta förklarade jag att det faktiskt finns en karaktär vid namn Jack Dalton i en viss film som heter Road House.

 

Men ändå, visst fan blir man taggad när den höjs till skyarna på det sättet. Tyvärr har det väl gått så långt att den omöjligt kan nå upp till förväntningarna. Eller kan den det? Snart vet jag, då jag får hem den tyska Blu-ray utgåvan i veckan.