Trash Fire (2016)
Genre: Komedi/Thriller
Regi: Richard Bates Jr.
Manus: Richard Bates Jr.
Producent: David Lawson Jr., Lawrence Mattis, Matt Smith
Land: USA
Land: USA
Owen och Isabel är ett dysfunktionellt par som tappat gnistan, men när Isabel blir gravid ger dom förhållandet ett nytt försök. Först måste Owen konfrontera sitt förflutna i och med att träffa hans enda kvarlevande familjemedlemmar efter att en brand han orsakat som liten tagit död på hans föräldrar. Hos sin mormor och syster märker dom snart att saker och ting minst sagt inte står rätt till...
Jag hade ingen aning om vad som väntade mig när jag skulle se Trash Fire. Det står att det är en rysare i Flimmers festivaltidning, men läser man beskrivningen av filmen låter det mer som ett relationsdrama. Nyfikheten över vilken av genrerna det var, om någon, var en avgörande faktor för mig. Jag var också ivrig att se Adrian Grenier i en annan roll än den man ständigt förknippar honom med i HBO-serien Entourage, eftersom jag alltid tyckt att han är ganska tråkig och livlös där. Skulle han agera likadant i denna produktion?
Kort summerat var det varken en rysare eller ett relationsdrama, det vi fick var något helt annat som jag aldrig kunnat förbereda mig på. Filmen börjar något oväntat med en scen som gjorde mig full av skratt. Är det alltså en komedi? De kommande 30-40 minuterna gjorde att det onekligen kändes som en sådan, då dom följde samma linje med roliga scener som avlöser varandra medan vi får en inblick i huvudkaraktärernas minst sagt udda förhållande.
I rollen som Owen är Adrian Grenier allt annat än tråkig, han är snudd på briljant som det största rövhålet till pojkvän jag vill minnas att jag sett på film på bra länge och fick mig att skratta många gånger dessa 30-40 minuter. Angela Trimbur som spelar gravida flickvännen Isabel tycker man mest synd om, men har också sina stunder där hon är rolig. Så fort paret tar sig till Owens mormor och syster är det dock superkristna mormor Violet, spelad av Fionnula Flanagan som stjäl showen. Ja herregud, en hemskare mormor får man leta länge efter!
Det är också här, nästan halvvägs in i filmen som den tar en oväntad vändning. Humorn som lyckats så bra med att underhålla oss läggs åt sidan till stor del och tonen blir lite mer seriös, med några småskrämmande scener här och var. Efter ett tag blir filmen rent ut sagt skruvad, ett för mig välkommet inslag. Man vet liksom inte riktigt vad som kommer hända härnäst eller vad karaktärerna ska hitta på. Vi tittare är lika ovetandes som stackars Owen och Isabel, som tvingas dras med mormors svidande förolämpningar om att leva i synd i tid och otid eftersom Owen inte vill lämna huset innan han gottgjort sin syster för alla år han varit borta.
Regissören Richard Bates Jr. har valt att låta säkert hälften av dialogen talas direkt in i kameran av skådespelarna. Riktigt varför vet jag inte, det kan säkert störa en del tittare men för min del gick det an och bidrar bara till filmens säregna stil, som dessutom är dess styrka.
Trash Fire är en väldigt blandat kompott som bjuder på humor, vändningar, rysningar och några överraskningar. Den håller sig fräsch och är nästan omöjlig att sätta i ett fack, men jag är tämligen övertygad om att den kommer lyckas underhålla dem flesta som ger den en chans, vilket jag tycker ni bör göra.
Trash Fire kan ni se följande tider under Norrköping Filmfestival Flimmer:
5:e oktober kl. 21:15
9:e oktober kl. 21:00
9:e oktober kl. 21:00