The Predator (2018)

 
Genre: Action/Sci-fi
Regi: Shane Black
Manus: Fred Dekker, Shane Black
Producent: John Davis
Land: USA
 
En predator landar på jorden, igen, jagad av en annan predator. Han skadas, förs bort av ondskefulla jänkarmilitärer för analysering. Resten får ni veta i recensionen nedan, som är full av spoilers.
 
Den stora frågan alla ställde sig inför den här filmen - kan den suga lika hårt som Predators? Kan den vara lika värdelös, lika efterbliven, lika tidsstjälande? Kan även den här delen i stackars Predator-franchisen få mig att bli bajsnödig, spyfärdig, ge mig huvudvärk och göra mig självmordsbenägen på en och samma gång? Det ska ju inte vara möjligt, eller?
 
 
Det tar sex minuter innan vi får första referensen till originalet, om vi inte räknar med musiken, då snackar vi kanske tre sekunder. Likt ett barn som följer ens förälders varje steg när man är på besök hos främmande är det lite sött till en början, men om personen är 1,80 lång med basröst som Paul Robeson och skogshuggarskägg är beteendet inte längre sött, vilket det heller inte är när kompositören Henry Jackman följer originalets fotsteg hela filmen. "Meh, det är ju en homage, höjjödu!" Nej, det är ett billigt trick som ska få oss fans att tänka tillbaka till en bra film och glömma att det vi nu ser på är en stinkande skithög. Predators gjorde samma sak och det funkade inte.
 
Visste ni förresten att predators kan skapa maskhål i rymden, så att dom kan ta genvägar till planeter? Det kan dom tydligen enligt den nya rullen, med lite eld runt maskhålet också så att det ska se sådär coolt ut, ni vet. Våran hjälte den här gången är en hård snubbe som vet att han är så hård att han inte bryr sig om någonting, inte ens om sin autistiske son som han knappt träffar. Äh, han har ju en sånadära 3-dagars skäggstubb och säger saker som "Shut the fuck up" en gång i kvarten och håller pistolen på ett coolt sätt, honom måste vi ju heja på!
 
 
Resten av gänget vi får följa, militärer med psykologiska problem, är väl ganska okejiga, men deras ständiga gnabb och säregna personligheter ger filmen lite för mycket humor. Den funkar visserligen emellanåt, men hade varit bättre i betydligt mindre doser. I det här gänget med misfits finns en man jag hyser stor respekt för, Thomas Jane, MIN Punisher. Här spelar han en väldigt udda typ med tourettes. Jag gillar karaktären, men det jag funderar på mest är hur jävla mycket bättre filmen varit om han fått spela hjälten istället för sopan från Narcos. Oh well...

Olivia Munn spelar biologen Casey som när den tillfångatagna predatorn vaknar till liv och dödar allt och alla framför hennes ögon plockar upp ett gevär och börjar jaga predatorn, för det är precis så en biolog skulle agera. Självsäker med vapnet är hon också och hon hoppar dessutom på en buss körandes i full fart, som hon lyckas hålla sig kvar på. Tack, Shane Black, din woke-iga, "I'm With her"-t-shirtbärande jävel, jag är fullständigt medveten om att kvinnor minsann kan dom också, men labbrockbärande biologer kan det inte.
 
 
Ja, det är alltså Shane Black som inte bara skrivit den här filmen (tillsammans med Fred Dekker som skrev ett av 80-talets mest fyndiga manus med Night of the Creeps), han har även regisserat den. Det svider i ögonhålorna, antingen av den starka lukten av dynga som gör sig påmind när jag skriver om filmen eller så är det tårarna som hålls inne med all kraft och viljestyrka jag har i kroppen, för jag vill verkligen gråta när samma man som skrev manusen till Dödligt Vapen, Den Siste Scouten och Long Kiss Goodnight på senare år gått ner sig så mycket att han både skrivit och regisserat den här och Iron Man 3. Vad fan hände?
 
Något hemskt, garanterat, för vi slipper inte undan referenser till varken Arnies "You're one ugly motherfucker" eller "Get to the chopper"-repliker. Precis vad filmen behövde - mer referenser! Då kanske vi liksom glömmer att twisten i filmen är att predators (som för övrigt i filmen fått namnet Predator av de ondskefulla jänkarmilitärforskarna, meta ju, höhö) börjat syssla med genmodifiering genom att samla in prima exemplar av arter från alla möjliga sorts planeter för att uppgradera sig själva och bli ännu bättre jägare. Japp, predators i labbrockar med provrör i ena handen och andra handens pekfinger och tumme med ett stadigt grepp om hakan var precis den bilden jag ville få av det här ikoniska filmmonstret.
 
 
Predatorn som landade på jorden visar sig förresten vara en rasförrädare och kom till våran planet för att varna oss om vad hans sort har för planer.

*räcker upp en hand*
 
- Men om handära predatorn i labbet är så god och riskerade sitt liv för att varna oss människor, varför dödade han då typ 30 pers i det där labbet och ytterligare 20 till som stod i hans väg för att sedan rymma?
 
Om ni inte redan gissat det får vi alltså även här en tre meter lång superpredator som är typ ostoppbar, fram tills att våran hjälte dödar honom, såklart. MEN, inte förrän vi får en konversation med subtitles mellan de två olika predators OCH superpredatorn snackar dessutom senare engelska med människorna med hjälp av en översättare. Jag skrattade ungefär lika mycket som jag gör när Godzilla snackar med Anguirus i Godzilla Vs. Gigan. Som om det inte var illa nog, SOM OM DET INTE VAR ILLA NOG förvandlar dom mot slutet hela jävla filmen till skrämselpropaganda för global uppvärmning. Människorna i filmen siar om att vi bara har två, kanske EN generation kvar på jordklotet innan människan är utrotad och att predators då vill bo här i det sköna klimatet vi hemska människor på planeten orsakat. BITCH, ARE YOU FOR REAL?!
 
 
Det jag hatar mest med The Predator och alla filmer av denna sort är hur dom tar oss fans för dreglande, in-public byxsmekande, ja-sägande idioter. Låt mig förklara mer ingående:

 
Men faktumet att jag gillar, äh, fucking älskar filmer likt dom ovan gör mig inte till en idiot, enligt en ny studie gör det mig snarare till ETT FUCKING GENI!
 
 
Jag tänker liksom inte suga någons kuk för en snabb fanboyfix i form av ett par illa placerade referenser, coola prylar och flashiga effekter till bekant musik. Om någon däremot gör ett nytt verk i en älskad franchise som står bra på sina egna ben utan att den tar för mycket från sina föregångare samtidigt som den ändå respekterar dess rötter och inte går för långt åt ena eller andra hållet, I'll lick the shaft, cradle the balls and swallow the fucking gravy.
 
Den här filmens enda bedrift är att den inte riktigt är lika dålig som Predators. Grattis, pappskallar. Dra åt helvete. Pappa out.
 
Betyg:
 
Alan Silvestri - Anguirus - Den Siste Scouten - Dödligt Vapen - Fred Dekker - Get to the chopper - Godzilla - Godzilla Vs. Gigan - Iron Man 3 - John Davis - Long Kiss Goodnight - Narcos - Night of the Creeps - Ninja - Olivia Munn - Predator - Predators - Shane Black - The Predator - The Punisher - Thomas Jane - You're one ugly motherfucker
Sofia

Fuck me in the face with an aardwark! Du gillade verkligen inte den här :D Men du såg den iaf inte på bio

SPOILER!
Som du säger, den nya "labbpersonligheten" hos utomjordingarna funkar inte alls men understryks av att ungen helt plötsligt blir deras "greatest warrior"... WTF?!

Svar: Du BETALADE väl inte för att se den på bio? :o Såg den via recensionsexemplar, annars hade jag nog inte sett den på några år.
Haha ja, jag orkade inte ens ta tag i den delen av filmen med autistiske sonen, livsglädjen stod på noll igår kväll när den recenserades.
Pappa Älskar Film

Sofia

Tok heller. Gratis men på bio :) SÅ mycket gillar jag inte Predator-franchisen, vet inte ens säkert om jag sett tvåan...

Svar: Tror du nämnt det tidigare, SE den! :)
Pappa Älskar Film