Pappa Älskar Film

 

Det tog ungefär två minuter för Re-Animator att ställa sig på min goda sida. Det är kompositören Richard Bands intromusik, i princip en cover till Bernard Herrmanns ledmotiv till Psycho med en skruvad twist, som spelas mot en snygg och färgglad opening credits sekvens som får mig att dra på smilbanden och vicka lite på tårna. Billigt, men vad fan, funkar det så funkar det.

 

Men, gillar man gore i mängder och morbid humor med stark betoning på morbid var chansen väldigt god att jag skulle gilla filmen ändå, trots att jag är kattälskare (kattälskare som är känsliga för fiktivt våld mot dessa varnas härmed från att se Re-Animator!) Jag uppskattar när skapare av lågbudgetfilmer med våld i har vett nog att inte snåla på just effekten av detta våld - blodet, inälvorna, avstyckade kroppsdelar etc, något Stuart Gordon tagit till hjärta. Bortsett från Combs insats är det filmens starkaste kort som dras fram tillräckligt ofta för att göra mig nöjd.

 

Jeffrey Combs, som spelar den galna läkarstudenten Herbert West är, för att uttrycka det milt, helt jävla fenomenal. Hans komiska timing och sätt att leverera sina repliker på är ofelbara och han kan säga mer med en blick än dem flesta skådespelare kan med hela ordförrådet. Han är precis lagom skum, obehaglig, galen, quirky, till och med omtyckbar. Att han skulle gå från denna roll och bli en kultskådis kan inte förvånat någon. Vilken genrefilmsstjärna!