Soul (2020)
Genre: Animerat
Regi: Pete Docter, Kemp Powers
Manus: Pete Docter, Kemp Powers, Mike Jones
Producent: Dana Murray
Land: USA
Land: USA
En jazzpianist får sitt livs gig när han råkar ut för en olycka som gör att han hamnar mellan himmel och jord
Mot slutet av 00-talet hade jag tröttnat på animerade filmer och kan nog räkna antalet jag sett sedan dess på en hand. Soul, eller Själen som den fått heta i Sverige, fick dock genast upp mitt intresse när jag läste att den handlar om en jazzmusiker i jakt på sitt drömgig.
Jag skulle inte kalla mig för en jazzfantast, men uppskattar ändå musiken väldigt mycket och scener i mörka nattklubbar där röklukten tränger igenom TV-rutan får mig att rysa av välbehag. Eftersom jazz dessutom är en del av afroamerikansk kultur - ett av mina intressen, kändes det som en självklar film att ge en chans.
Tyvärr är det inte så mycket tid vi får spendera i jazzens värld, filmen går ganska fort från den mörkt belysta nattklubben till huvudkaraktären och jazzpianisten Joes olycka, som istället tar honom till en sorts träningsanläggning för själar i himlen. Det framkallar några skratt det med och det är där vi får bekanta oss med filmens andra huvuvkaraktär, 22, en själ som inte hittat sitt speciella syfte och därför inte kunnat - eller velat, lämna träningsanläggningen för att förenas med en kropp på jorden.
Som film har Soul mer hjärta, själ (höhö) och djup än det mesta jag sett i genren, samtidigt som den bjuder på en hel del skratt också. En perfekt film för föräldrar att se med sina barn då den erbjuder något oavsett vilken generation man än tillhör. Rekommenderas!
Betyg: