Rocky Balboa, Creed & Jag
Jag har aldrig sett fram emot en film lika mycket som jag såg fram emot Rocky Balboa för snart tolv år sedan. Att se Sylvester Stallone, en man jag dyrkat sedan 7 års ålder spela en av mina favoritkaraktärer på bio var och förblir jävligt stort. Hela vintern 2006/2007 handlade om den filmen - och att undvika spoilers eftersom vi i Sverige fick se den först en månad senare än jänkarna. Jag bestämde mig för att jag ville göra premiären ännu mer speciell än den redan var, detta genom att klä ut mig som Rocky som han var klädd mycket i del 1, 2, 5 och, skulle det visa sig, del 6.
Jag köpte ett par svarta byxor, svarta skor, handskarna, en hatt, lät göra en grå t-shirt med texten "Win Rocky Win" på, jag köpte till och med en studsboll. Jag hittade däremot ingen bra skinnjacka i stan, så jag tömde sparpengarna på bankkontot och satte mig tillsammans med min dåvarande flickvän och nuvarande fru på en buss till Stockholm för att hitta en fin, svart skinnjacka och hittade rätt på första butiken vi gick in i. Det här var i december, och väntan till slutet av januari var lång och smärtsam. Det blev många Rocky-maraton däremellan, passande nog fyllde jag dessutom år innan premiären och fick då alla fem filmer på DVD för första gången.
Dagarna innan premiären färgade jag till och med håret svart, vilket tog två försök med någon gör-det-hemma produkt. När premiärdagen till slut kom tog jag på mig hela outfiten och poserade för en massa kort, både hemma och vid biografen. Här är jag med biobiljetten i min hand, som jag stod först i kö för att köpa dagen då dom släpptes.
Det var den mest känslomässiga bioupplevelsen jag haft. Trots att vi bara var runt 20 stycken i biografen blev det bra stämning under slutfajten och när Rocky knockade Mason "The Line" Dixon applåderade alla i publiken. Mot slutet när Rocky hade sitt momentum skrek jag till och med rakt ut "All right Rock-o!" När filmen var över kändes livet komplett, nästan. Jag ville även se filmen på Sveriges största duk, därför åkte vi till Stockholm veckan senare och såg den där en gång till med samma outfit.
Spola fram till 2015 och jag var extremt besviken på Sly när han gick med på att vara med i Creed. Varför, liksom? Rocky Balboa avslutade karaktären perfekt och det fanns ingen anledning till att gå tillbaka och riskera förstöra något. Jag tvivlade aldrig på att filmen skulle vara bra, den kändes bara onödig, men gick såklart på premiären - med samma outfit som jag hade på mig nio år tidigare. Filmen visade sig vara bra och tog inte så mycket från slutet av föregångaren. Sly fick en Oscarsnominering (något han var mer förtjänt av i Rocky Balboa, men whatever) och förlorade eftersom livet inte är rättvist.
Nu har Creed II haft premiär, vilket förmodligen väldigt få känner till eftersom det knappt varit någon marknadsföring för den i det här landet, trots att våran egna Dolph Lundgren är tillbaka i sin mest kända roll. Trist! Nåväl, jag hittade inte hela ensemblen på grund av en flytt, men jackan, t-shirten och hatten hängde med på ännu ett äventyr!
Nästan 12 år efter premiären av Rocky Balboa. Lite hårigare (på ansiktet, i alla fall), lite fetare och biljetten i mobilen istället för på papper. Time flies! Det kan mycket väl ha varit sista gången jag ser karaktären på stora duken, om man ska tro på vad Sly säger här. Men, men, han har pensionerat karaktären många gånger tidigare och alltid återkommit till den, så vi får se.
"Ain't nothin' over till it's over."
