Pappa Älskar Film

 

Jag var nog inte helt beredd på hur mycket tid man skulle lägga på den psykologiska biten i filmen och att det skulle vara en drama-thriller mer än något annat. Det är något positivt, dock, för någon jävla serietidningsfilm ville jag ändå inte se.

 

Joaquin Phoenix är precis som hypen indikerar riktigt bra i huvudrollen som Arthur Fleck, AKA Jokern, men att jämföra honom med Ledgers version är meningslöst då det är helt olika sorts filmer och tolkningar av rollen. Phoenix är i princip med i varenda scen i filmen och bär den helt själv, men får uppbackning av Robert De Niro, som har en liten roll som lateshow-värden Murray Franklin.

 

Hur bra Phoenix än är har filmen lika mycket att tacka filmfotografen Lawrence Sher för. Det gråa, dystra och rent ut sagt skitiga utseendet av Gotham, en stad som plågas av hög kriminalitet och ren misär för stora delar av befolkningen för genast tankarna till filmer som Taxi Driver och Death Wish. Det skulle inte förvåna mig om han kammar hem en Oscar inatt för sin insats här.

 

Det är väldigt uppfriskande att man valt att ha mental ohälsa som filmens huvudtema, och jag gillar kängan man ger systemet som ofta inte gör tillräckligt för folk som lider på grund av sitt mentala tillstånd och är i behov av hjälp.