Dolemite Is My Name (2019)
Genre: Biopic/Drama/Komedi
Regi: Craig Brewer
Manus: Scott Alexander, Larry Karaszewski
Producent: Eddie Murphy, John Davis, John Fox
Land: USA
Land: USA
Filmen om den legendariska komikern Rudy Ray Moore och skapandet av hans klassiska blaxploitationfilm Dolemite.
Den bortgångna komikern Rudy Ray Moore förtjänar ett större erkännande i branschen, en bransch som också behöver en Eddie Murphy tillbaka i högform. Är det här filmen som gett oss båda sakerna?
Kort sagt, ja, det har den, men den har gett oss så mycket mer än så. Inte sedan Ed Wood (som roligt nog är skriven av samma manusförfattare) har en film om skapandet av film gjorts med så mycket kärlek och omtanke åt källmaterialet. Fotot, kostymdesignen, castingen, musiken, alla detaljer, även dom minsta, gör att filmen bara skriker genuin. Man har tagit artistiska friheter, förstås, men det måste man tillåtas göra i en sån här film, både för humorn och dramans skull.
Eddie Murphy i huvudrollen som Rudy Ray Moore gör en av karriärens bästa roller. Först blev jag lite besviken över att han inte gjorde till rösten så att han lät mer som Rudy, men inser nu att det kunnat kännas mer som en parodi än en allvarlig rolltolkning med tanke på alla gånger han tidigare gjort det enbart för skrattets skull under sin tid som stå-upp komiker, då han gjorde nästintill perfekta härmningar av storheter som Bill Cosby, James Brown, Mr. T, Richard Pryor m.fl.. Han lyckas ändå vara briljant och ger rollen humor, djup och hjärta.
Den största överraskningen för mig i filmen är Wesley Snipes. Jag har aldrig varit ett fan av honom, trots att actiongenren ligger mig varmt om hjärtat och har en förkärlek för svarta underhållare. Så när jag fick höra att han skulle spela D'Urville Martin blev jag besviken. Han stämmer inte in i rollen rent fysiskt och jag trodde inte han kunde få mig att köpa honom i rollen som D'Urville. Men, fy fan så fel jag hade. Han gör rollen så jävla bra att jag fortfarande sitter och tuggar på min hatt. Jag är ett stort fan av D'Urville, han hade ett väldigt speciellt sätt att prata och ett väldigt speciellt kroppsspråk och Snipes är så jävla lik i sin rolltolkning det är un-fucking-canny. Vi snackars Oscarsmaterial här. Han är nog den som fick mig att skratta mest i filmen. Sönderbitna hatten av för dig, Wesley!
Eftersom jag minst sagt har ett stort intresse för blaxploitation var det kul med alla referenser till genren. I dialog nämns Blackenstein, Shaft in Africa, Fred Williamson, Jim Brown och Billy Dee Williams. I en scen sitter Rudy på ett kontor tillhörande American International Pictures och får nobben (extra roligt eftersom han senare skulle göra The Monkey Hustle för studion), i bakgrunden syns inramade affischer på Foxy Brown, Blacula, Black Mama, White Mama och Black Caesar, några av de många blaxploitation-filmer studion gjorde. Dom tar även upp genrens bäst-före datum i en annan scen (genren dog mer eller mindre året efter Dolemite hade premiär).
Även om filmen är rolig, väldigt rolig vissa stunder, är Dolemite Is My Name mer ett drama än något annat, vilket jag uppskattar. Huvudpersonen är komiker, men det är hans resa från att vara en misslyckad underhållare till en av landets största underhållare som är huvudtemat, och det är en riktig berg-och-dalbana innan han når toppen. När han väl gör det får vi utdelning till max med en sån där skön feel-good känsla. Håret på armarna stod upp flera gånger och lite tårvätska bildades till och med i ögonen på mig.
Filmen har ett fint budskap om att man aldrig ska ge upp - någonsin, på sig själv. Har man en dröm ska man göra allt man kan får att nå den, come hell or high water. Det är inspirerande, till den grad att jag dammat av några (mycket mindre) projekt som legat och väntat medan jag återhämtat mig efter en tuff period i livet.
Lite chockande för många fick filmen ingen Oscarsnominering, inte för kostymdesign, manus, skådespelare, inte en enda. #Oscarsoclueless. Nåja, filmen lyckades ändå på alla plan och har gjort fans och folk som kände Rudy personligen väldigt nöjda. Jag känner mig hyfsat säker på att även Rudy skulle vara stolt över slutresultatet, som äntligen gett honom den respekt och det erkännande han förtjänar.
Betyg:
Håller med. En helt underbar film. Som du är inne på så är det säkert lite romantiserat och dramatiserat men det är ju tillåtet. Filmen hamnade på plats 10 på min lista över 2019 års bästa filmer!
https://jojjenito.com/2019/12/29/dolemite-is-my-name-2019/