Pet Sematary (2019)
Genre: Skräck
Regi: Kevin Kölsch, Dennis Widmyer
Regi: Kevin Kölsch, Dennis Widmyer
Manus: Jeff Buhler
Producent: Lorenzo di Bonaventura, Steven Schneider
Land: USA
Land: USA
En magisk indiansk mark kan få döda saker till liv, som husdjur och människor - med en hake; när dom blir levande igen är dom inte sig själva.
När It släpptes och drog in 700 miljoner dollar var det väl ingen som inte trodde att Hollywood skulle kunna motstå frestelsen att mjölka konceptet med nya filmatiseringar baserade på Stephen Kings böcker? Först ut efter clownens dundersuccé var Pet Sematary, hade vi en ny kassako att vänta?
Nej, filmen blev ingen succé och gick till och med oväntat dåligt med sina 112 miljoner dollar i kassan samt fick ett svalt mottagande av filmkritiker och biobesökarna. Jag var smått förväntansfull och hade planer att se den på bio, men det blev aldrig av. Nu i efterhand var det väl ingen större förlust, kanske.
Filmens absolut starkaste kort är skådespelarna, vilket säger ganska mycket då det är bland det sista jag bryr mig om i en skräckfilm. Hursom är ungarna inte jobbigt dåliga, föräldrarna funkar och grannen, spelad av självaste John fucking Lithgow är - som alltid, det bästa med filmen. Varm, mysig, sympatisk, alla drag han verkar ha i verkliga livet.
Jag tycker man lyckats bra med att bygga upp till den stora händelsen med några småkusliga scener och bakgrundsinfo om markens historia. sen går saker och ting tyvärr allt för fort. Från känslan av att "Något stämmer inte riktigt" till kallblodiga mord på fem röda. Man borde byggt upp den biten bättre, för vad är inte kusligare än barn som allt inte riktigt står rätt till med? Skräckfilmer ska i regel inte vara långa, men den här hade faktiskt mått bättre av att vara 15-20 minuter längre. Den tredje akten är för kort och klantigt ihopsatt.
Filmen är absolut inte dålig, men jag kände väl ungefär likadant när jag sett klart den som när jag såg klart It för första gången.. "Ja, det här var väl... OK?" Se den för John Lithgows skull.
Håller helt med om att Lithgow var det bästa med filmen och att den inte riktigt gick ihop sig på slutet. Däremot tyckte jag förändringarna som man gjort var tillräckligt påhittiga för att jag skulle bli positivt överraskad
https://bilderord.wordpress.com/2019/04/12/pet-sematary-2019/