The Killer Must Kill Again (1975)
Genre: Giallo
Regi: Luigi Cozzi
Manus: Alan McElroy
Producent: Umberto Lenzi
Land: Italien/Frankrike
Land: Italien/Frankrike
Giorgio är olyckligt gift med Nora, dotter till en rik affärsman. När han en kväll får syn på en mördare som gör sig av med sitt senaste offer utpressar han honom och smider en plan för att ta död på Nora och på så sätt kunna ärva hennes förmögenhet.
Efter att ha ingått ett professionellt samarbete med Dario Argento i början av 70-talet och även blivit hans nära vän var det tids nog dags för unge Luigi Cozzi att flaxa med vingarna och visa vad han lärt sig genom att regissera sin första film i den genre Argento är synonym med - giallo. Resultatet blev 1975 års The Killer Must Kill Again.
Jag kan säga direkt att det inte är en typisk giallo Cozzi gjorde, men det kan man heller inte förvänta sig av en man vars karriär är full av icke-typiska filmer. Eftersom han själv nästan alltid skrev manusen till sina filmer har man kommit att förvänta sig att varje gång få se något minst sagt säreget The Killer Must Kill Again är alltså inget undantag och känns ibland på gränsen till en eurocrime, att han även låtit sig inspireras av Alfred Hitchcocks verk, framförallt Strangers on a Train, är svårt att ta miste på och lite mörk humor har därför också kommit med på ett hörn.
Nakna kvinnobröst och blod får vi såklart, precis som i alla gialli värda namnet, men fokus läggs framförallt på spänningen som byggs upp under hela filmen och det är just det som drar in mig i den. Mycket av nämnda spänning innefattar en ganska episk jakt på ett stulet fordon med ett dött lik i. Situationerna runtomkring och dom nya karaktärerna som introduceras bidrar till den härliga stämningen. Dialogen är väl kanske inte briljant, men vem kan inte relatera till ett par som snor en bil så att dom kan köra till ett övergivet hus vid havet bara så att dom kan knulla för första gången tillsammans? Our heroes!
George Hilton spelar den pengakåta playboyen som hellre indirekt dödar sin Nora än att begära skilsmässa, han är precis sådär självgod och sliskig den sortens roll kräver av en skådespelare. Skådespelarna som agerar kåta ungdomar gör det trovärdigt men är bortsett från det inte mycket mer än ögongodis. Sen har vi en störande bimbo som dyker upp från ingenstans och släpper till lika snabbt som jag lägger en fjärt efter en tacokväll.
Den som verkligen stjäl showen är fransmannen Antoine Saint-John, mördaren som måste mörda igen för att kunna återgå till att... mörda igen. Han är så jävla intensiv i sin roll att jag trodde att TV-skärmen skulle spricka ett par gånger. Jag tänkte under hela filmen att hans speciella ansikte var perfekt för en Sergio Leone-film och det visade sig att han också tänkte i samma banor.
Jag skulle inte påstå att The Killer Must Kill Again är en klassiker i genren, den saknar det där lilla extra och är en bra bit ifrån Argentoklass (en jämförelse jag känner mig tvungen att göra med tanke på regissörernas relation till varandra). Men visst står den ut och får ses som originell, jag tycker absolut att den är både oförtjänt och oförskämt förbisedd. En solid giallo, helt enkelt, som alla fans av genren borde ta sig tiden att se.
Betyg:
Låter inte så pjåkigt med andra ord. Har som sagt haft ögonen på denna och får se om/när det blir av att se den. Läste igenom din text lite snabbt och den verkar ha en del av det man vill/förväntar sig att se av en sån här film ;)