Pappas Listor #2: Favoritduos

 
Jag kommer i denna lista fuska lite, tanken är ju att man ska lista filmer med ett par karaktärer som bildar en minnesvärd duo man gillar väldigt mycket, men jag kommer även lista några av mina favoriter när det gäller radarpar. Det var nödvändigt eftersom dessa radarpar gjort så många bra, minnesvärda filmer tillsammans spelandes olika karaktärer att listan annars skulle överflödas med deras filmer. Listan är inte presenterad i rangordning.
 
Här kommer dom!
 
Jack Lemmon & Walter Matthau: När jag var 11-12 år gammal på besök hos min pappa fick jag äran att välja en av filmerna som skulle hyras på närmaste hyrvideobutik en kväll. Jag fick upp ögonen för en viss titel som skulle visa sig vara källan till många skratt här i livet. Filmen var Griniga Gamla Gubbar och både Jack Lemmon och Walter Matthau har varit två av mina favoritskådisar ända sedan dess och är utan tvekan även mitt favoritradarpar inom film. Sammanlagt gjorde dessa herrar hela 11 filmer tillsammans från 1966 års The Fortune Cookie till 1998 års The Odd Couple II. Dom hade en naturlig kemi och spelade av varandra så skickligt att man inte förvånas ett dugg över att dom var mycket goda vänner i verkliga livet. Mina personliga favoriter är båda delarna i The Odd Couple och Griniga Gamla Gubbar. Tyvärr är dom inte längre vid liv, Matthau dog år 2000 och Lemmon följde bara ett år senare.
 
 
Gene Wilder & Richard Pryor: Vad jag kan minnas är detta det första radarpar jag introducerades för på film, då Hör Upp, Blindstyre! och Dårfinkarna rullades om och om igen i våran VHS-spelare som små. Dom gjorde fyra filmer tillsammans, allt började med Silver Streak som kom ut 1976 och slutade med Another You från 1991, som fick den svenska titeln Se Upp Igen, Blindstyre, vilket får folk än idag att tro att det en uppföljare till Hör Upp, Blindstyre! Även om dom inte var bästa vänner i verkliga livet passade dom varandra som handen i handsken framför kameran och gjorde i mitt tycke tre riktigt bra filmer tillsammans, det är deras sista kollaboration jag inte tycker är så minnesvärd. Richard Pryor gick bort 2005 och Gene Wilder som dem flesta vet gick bort för bara några månader sedan.
 
 
Martin Riggs & Roger Murtaugh (Dödligt Vapen 1-4): Det bästa jävla exemplet på innebörden av termen buddy cop som finns och vars succé gjorde det till en stor grej i actiongenren. Duon är perfekta tillsammans i filmerna där humorn är lika naturlig som actionscenerna är välgjorda. Första Dödligt Vapen är en av de bästa actionfilmerna som gjorts, något vi har Mel Gibson och Danny Glover att tacka för. Dom är goda vänner, fortfarande.
 
 
Ray Tango & Gabriel Cash (Tango & Cash): En till 80-talare med buddy cop tema som ville casha in på föregående duos succé. Sylvester Stallone är något felcastad som den torra, kostymbärande brottsbekämparen Ray Tango medan Kurt Russell är som gjord för att spela den snabbkäftade snuten med glimten i ögat Gabriel Cash. En mycket underhållande film med många sköna scener och dialog typisk för årtiondet den är gjord.
 
 
Philo Beddoe & Clyde (Den Vilda Fighten & Nu Fightas Vi Igen): Clintan teamar ihop med en orangutang i två filmer och slår skiten ur folk. Behöver något mer verkligen tilläggas? Nej.
 
 
Julius & Vincent Benedict (Twins): Arnold Schwarzenegger och Danny DeVito som tvillingar? Briljant! På sitt första försök i genren gjorde Arnold en av 80-talets bästa komedier, som dessutom var den första film i hans karriär att spela in över 100 miljoner dollar på biograferna i USA. Helt underbar fish out of water-film som tål att ses om och om igen.
 
 
Terence (Mario Girotti) Hill & Bud (Carlo Pedersoli) Spencer: Med över 20 filmer tillsammans räknas nog dessa herrar som den mest lyckade duon på film någonsin - internationellt sett. Dom var omåttligt populära i en stor mängd länder, däribland Sverige. Däremot slog dom aldrig igenom på riktigt i USA, något vi kanske ska vara glada för. En ren Hollywood-produktion med Hill och Spencer hade bara känts fel. Det ska vara europeiskt, lite B, dubbat och dumt. Dom förblev bästa vänner fram till Bud Spencers död i somras.
 
 
Daniel LaRusso & Mr. Miyagi (The Karate Kid I-III): Den ultimata mästare-elev relationen fångad på film. Vem blir inte berörd av Mr. Miyagis omhändertagande av den mobbade nykomlingen Daniel? Han ger honom självförtroende, livsläxor, vänskap och lär honom dessutom sparka röv! Duon förblir synonymt med film från 80-talet och får ses som ikoner från samma period. Trots den stora åldersskillnaden mellan de både blev de goda vänner och Ralph Macchio fick äran att hålla talet på Noriyuki "Pat" Moritas begravning. "Pat" nominerades till en Oscar för sin insats som Mr. Miyagi i den första delen.
 
 
Link Stuart & Kuroda Jubie (Blodröd Sol): Om denna duo inte redan gjort en film tillsammans hade det nog varit den team-up jag allra helst hade velat se efter en Bronson-Eastwood film. Men livet är faktiskt så härligt att vi har fått en film med Charles Bronson och Toshirô Mifune tillsammans. Resultatet i denna western där väst möter öst är en av 70-talets bästa och mest underhållande filmer i genren. Duon har bra kemi och bjuder på både skratt och action. Cowboyen och samurajen talar inte samma språk i filmen och kunde inte prata med varann utan tolk på riktigt heller, då Mifune inte kunde engelska och Bronson inte japanska. Det är en väldigt intressant duo, för om det är någon som var större i Japan än Mifune på 70-talet var det just Bronson, som var omåttligt populär, vilket man bland annat kan se här.
 
 
Elwood P. Dowd & Harvey (Harvey): Ingen lista om favoritduos är komplett utan dessa två herrar. James Stewart var en så himla bra skådis att han fick en Oscarsnominering i filmen där hans motspelare är en osynlig kanin. Upplägget är ju klockrent och det är en alldeles underbart fin film med vackert budskap som jag tycker att alla bör se. Det är verkligen en oförglömlig duo.
 
 
Då var listan klar för den här gången Jag kan säkert ha glömt någon duo som förtjänar en plats på listan, om så är fallet uppdateras listan vid ett senare tillfälle.

Är det någon duo i min lista som stämmer överens med mina läsares? Vilka är era favoritduos?
Another You - Arnold Schwarzenegger - Blodröd Sol - Bud Spencer - Charles Bronson - Clint Eastwood - Daniel LaRusso - Danny DeVito - Danny Glover - Den Vilda Fighten - Dårfinkarna - Dödligt Vapen - Elwood P. Dowd - Gene Wilder - Griniga Gamla Gubbar - Harvey - Hör Upp, Blindstyre! - Jack Lemmon - James Stewart - Japan - Mel Gibson - Mr. Miyagi - Noriyuki "Pat" Morita - Nu Fightas Vi Igen - Ralph Macchio - Richard Pryor - Se Upp Igen Blindstyre - Silver Streak - Sylvester Stallone - Tango & Cash - Terence Hill - The Fortune Cookie - The Karate Kid - The Odd Couple - Toshirô Mifune - Twins - Walter Matthau

Pappas Listor #1: Filmer Som Får Mig Att Gråta

 
OBS! SPOILERS FÖREKOMMER!
 
Att skriva listor är lite av en hobby för mig, jag har gjort det så länge jag kan minnas - oftast då i anknytning till film. Därför kommer jag publicera många listor här på bloggen och tar hjälp av listboken jag köpte i Amsterdam. Dagens lista tyckte jag var ett intressant ämne att kicka igång den nya kategorin med. Ordet gråta är kanske att ta i, men samtliga filmer jag nämner lyckas alltid med att göra mig tårögd och ibland smiter även en eller två som rinner ner för kinderna. Som jag varnat om ovan förekommer det alltså spoilers i inlägget eftersom jag skriver vilka scener det är som framkallar dessa tårar, så om ni ser någon film i listan som ni inte sett och inte vill bli spoilade föreslår jag att ni hoppar till nästa film istället.

Nu kör vi!
 
Terminator 2: Judgment Day: När våran älskade T-800 åker ner mot sin död och använder sina sista kretsar åt att göra en tummen upp mot John Connor, som tidigare lärt honom varför man gör just det. Vackert!
 
 
Ghost: Sista scenen när Sam säger farväl till Molly. Om inte tårarna började rinna hos vissa fram till den 13:e september 2009 har dom säkert börjat göra det efter den 14:e september 2009, dagen då Swayze gick bort. Scenen är så mycket starkare nu, eftersom man kopplar hans sista stund och ord på jorden till honom personligen. Jag tänker numera inte bara på karaktären Molly, utan även hans fru Lisa Niemi när han säger att man får med sig kärleken när man beger sig till himlen. Det gör det hela mer rörande.
 
 
Forrest Gump: Oj, här har vi en tårdrypare av rang! Jag börjar nästan känna av tårarna redan när han berättar om första gången han träffade Jenny på skolbussen. Tårarna gör istället sin debut när Forrest sitter bredvid sin mamma på hennes dödsbädd och på ett så oskyldigt sätt frågar henne "What's my destiny, momma?" En annan scen är när Jenny är sjuk och Forrest berättar om allt vackert han sett under sitt liv, hon säger då att hon önskar hon varit med honom. Han svarar då helt enkelt "You were." Den tredje och sista scenen är när han står på Jennys grav och berättar om hur allt är med deras son och att han alltid finns nära om det är något hon behöver. Jävlar, bara att skriva om dessa tre scener får min syn att bli märkbart sämre...
 
 
It's a Wonderful Life: När George Bailey kommer hem i slutet av filmen och invånarna i staden samlats där för att donera pengarna han behövde till företaget och familjen.
 
 
Cast Away: Scenen där Wilson försvinner och det får Chuck Noland att bryta ihop totalt. Mig lämnar du aldrig, Wilson, hör du det?! Även scenen där han återförenas i regnet med sitt livs kärlek Kelly är rörande.
 
 
Rocky III: Rockys reaktion när tränaren Mickey dör och hela efterföljande montaget, ackompanjerat av Bill Contis Mickey's Theme, som jag tycker är en av filmvärldens genom tiderna mest vackert skrivna och framförda musik.
 
 
Griniga Gamla Gubbar: John Gustafson får en hjärtattack och rivalen Max Goldman kommer till undsättning. Sedan på sjukhuset när Max vill komma in på Johns rum frågar sjuksköterskan i receptionen om dom är familj eller vänner, Max tänker efter en stund och för första gången på 50 år kan han säga "Friends..."
 
 
Patrioten: När Benjamin Martin förlorar sin andra son i kriget, Gabriel. Få kan gråta lika uttrycksfullt och trovärdigt som Mel Gibson på film, det är svårt att inte ryckas med. Låt oss heller inte glömma när han tar farväl av sin yngsta dotter, som inte pratat med honom på väldigt länge. Till slut springer hon med tårar i ögonen och ropar bedjandes att han inte ska lämna henne.
 
 
Star Trek II: The Wrath of Khan: Kommentar är väl överflödig, men scenen där Kirk och Spock pratar med varandra, båda fullt medvetna om att Spock kommer dö, samt talet Kirk sedan håller på hans begravning.
 
 
Ben-Hur: När Judah Ben-Hur går in i grottan full med leprasjuka för att leta rätt på sin mamma och syster, och sedan bär ut mamman. Även filmens allra sista scen när han går upp för trappan och ser att mamman och systern är botade.
 
 
Den Gröna Milen: Scenen där John Coffey ska avrättas. Paul tvekar att starta avrättningen och går sen fram för att skaka hand med Coffey precis innan, följt av avrättningen och fångvaktarnas miner under den.
 
 
My Girl: Jag har inte sett filmen på många, många år nu, men som yngre fick den mig alltid att fälla en tår eller två när Macaulay Culkins karaktär Thomas dör och pappan till Vada berättar det för henne. Scenen vid begravningen var också den sorglig. Nu när jag själv har en son kan jag tänka mig att scenerna skulle göra mig ännu mer ledsen.
 
 
Captain Phillips: Sista scenen när kaptenen får genomgå en läkarundersökning och till slut bryter ihop nu när faran äntligen är över. Hur i helvete Tom Hanks kunde gå miste om en Oscarnominering för sin rollprestation här är en gåta.
 
 
Det var alla filmer jag kunde komma på, men listan uppdateras om jag minns någon mer som jag glömt att inkludera, eller om jag helt enkelt ser en ny film som har samma inverkan på mig.
 
Saker den här listan lärt er:

1. Jag är en blödig jävel.
2. Tom Hanks kan göra mig tårögd lättare än en rejäl spark i skrevet.
Ben-Hur - Captain Phillips - Cast Away - Den Gröna Milen - Forrest Gump - Ghost - Griniga Gamla Gubbar - It's a Wonderful Life - Macaulay Culkin - Mel Gibson - My Girl - Patrick Swayze - Patrioten - Rocky III - Star Trek II: The Wrath of Khan - Terminator 2: Judgment Day - Tom Hanks