Varför? Bajskorv!

 
Min nyss fyra år fyllda son Charles är inne i inte bara en, utan två perioder nu som jag kallar för Varför-perioden och Bajskorv-perioden. Den första handlar om att det ska frågas om precis allt. Vi satt och kollade på ett djurprogram på Netflix för ett tag sedan och han snittade säkert fyra, fem frågor i minuten.
 
- Varför är lejonet stort?
- Vaför måste lejonet äta?
- Varför springer lejonet?
- Varför äter han djuret?
- Varför är lejonets mun röd?
 
Efter ett tag blir det smått jobbigt, för att vara helt ärlig. Till slut når dock mängden frågor en komisk nivå, så man kan inte låta bli att skratta istället, vilket såklart får honom att fråga varför man skrattar...
 
Det andra stadiet är ganska simpelt, allt som inte går Charles väg och alla som inte gör precis det han vill är en bajskorv.
 
- Sluta hoppa på soffan!
- Bajskorv!
 
- Jag vill ha lördagsgodis nu.
- Det får du efter maten.
- Du är bajskorv!
 
- Det där är James leksak, låt honom ha den.
- James är bajskorv!
 
Oftast skrattar han i samband med att han säger ordet, men får man för sig att kalla honom det tillbaka i ett svagt ögonblick så är det helt plötsligt det fulaste ordet på denna planet, vilket det förmodligen är för honom som hittills inte lärt sig några andra ännu. Jo, förresten, blir han riktigt arg kan han dra till med det uppfunna ordet "kisskorv".
 
Oh, kids...
 
Bajskorv
Jojjenito

And in related new:

Stod i kön på ICA och en liten unge hade lärt sig en ny sång som hon upprepade om och om igen: "Jag är en liten bajskorv!", "Jag är en liten bajskorv!", "Jag är en liten bajskorv!", "Jag är en liten bajskorv!", "Jag är en liten bajskorv!", "Jag är en liten bajskorv!"...💩

Svar: Haha, helt sjukt vilka ord och sånger som fastnar hos barn. Gärna sånt som är störande. Någon på Charles dagis hade lärt honom Gangnam Style låten för ett tag sedan, så vi fick höra "Hoppa gangnam style" nonstop i några dagar.
Pappa Älskar Film