Pappa Älskar Film

 

 

Även om konkurrensen inte varit så stor så är The Conjuring-filmerna något av det bästa jag sett i skräckfilmsgenren på senare år och spin-offen Annabelles filmer har också varit helt OK, så jag såg något fram emot The Nun trots att jag var tveksam på att kärringen förtjänade en egen spin-off.

 

Jag kan ju börja med att jag inte fick så jättestora förhoppningar av filmen när det visar sig att den utspelar sig i Rumänien. För ni minns väl vad jag tycker om filmer som spelas in i Rumänien? Men vad fan, det är åtminstone ingen DTV-produktion som det oftast handlar om när man beger sig till det landet för att göra film. Tyvärr, skulle det visa sig, började jag snart önska att det var en halvtaskig DTV-film jag såg på, då hade jag åtminstone bättre förstått varför den brister på nästan alla punkter.

 

Till skillnad från föregångarna i filmserien lyckas The Nun inte så bra med filmens huvudsyfte - att skrämmas. Man ser nästan alla hoppa-till moment långt i förväg och det är samma tricks som körs hela tiden. Det blir tjatigt i längden och framförallt gör det filmen tråkig, en känsla som förstärks av tre ointressanta karaktärer vars öden jag skiter fullständigt i; en Antonio Banderas-inspirerad präst, en kvinna som snart ska bli nunna och en annan snubbe som ger dom lift till klostret och hänger kvar, av någon anledning.

 

Den här snubben som ska ge dom lift är en sjukt störande karaktär. En osympatisk horbock som stöter på den stackars kvinnan som strax ska bli nunna och ska agera som någon slags comic relief med töntiga kommentarer som ska vara roliga, för det är visst precis vad den här filmen behöver, av någon oförklarlig anledning. Det blir heller inte bättre när nunfan börjar droppa Freddy Krueger-esque repliker, som när hon tar tag i horbocken och ordagrant säger "Tomorrow, a village will be missing its idiot". S-e-r-i-ö-s-t.

 

Jag tittar på klockan flera gånger under filmen, drar ett par stora suckar och kommer till och med på mig själv att dra fram mobilen ur fickan för att Facebook:a lite. Jag ville verkligen att den skulle vara slut långt innan eftertexten började rulla. Det är ingen urusel film, den är mest tråkig och förutsägbar, vilket gör filmupplevelsen betydligt svårare att ta sig igenom. Jag vet inte hur man lyckats fucka upp så hårt, men jag gissar på att det har att göra med regissören Corin Hardy som inte hade mycket på meritlistan att tala om innan han fick det här giget.