Meh, ORCA!

 
Första gången jag såg Orca: The Killer Whale var när den gick på TV sent en kväll när jag var runt 7-8 år gammal. Även om titeln försvann från mitt minne i flera år så var det mycket av filmen jag mindes väldigt väl, framförallt våldsscenerna (såklart) men även Ennio Morricones dystra, vackra musik. Jag såg den aldrig mer i TV-tablån efter den sena kvällen, men jag ville så gärna se den igen, speciellt när mitt skräckfilmsintresse startade på allvar vid 11 års ålder. Den 25:e april 1997 skulle jag få önskan uppfylld, jag minns datumet så väl för att som för så många andra barn var det den 25:e varje månad jag fick min månadspeng. En del av just denna månadspeng skulle jag spendera på Steven Seagals nya film, The Glimmer Man, som släpptes på köp-VHS samma dag. Det här var på den tiden när filmer ibland släpptes på hyrfilm först och kort senare även som köpfilm, så jag hade redan hyrt filmen och sett den tre gånger under de 24 timmar jag hade på mig och kunde knappt vänta på att få köpa mig ett eget exemplar.
 
 
Så den 25:e stod jag utanför Åhléns med pengar i hand och väntade på att personalen i butiken skulle få fingrarna ur röven och dra upp det där satans stålstängslet som stod mellan mig och Seagals vackra nuna. Till slut öppnades butiken och det första jag fick syn på var en lång rad med The Glimmer Man VHS:er. Jag greppade tag i filmen jag längtat så mycket efter och min dag, vecka, månad var kirrad, men dagen var inte över än. Jag gick runt lite mer på stan och kom till en butik som hette Sound de Light, där det såldes film och musik. Dom hade stora lådor med VHS med den klassiska prislappen 1 för 59, 2 för 99 på och efter en stunds grävande fick jag helt plötsligt syn på exakt det jag varit ute efter så länge.
 
 
Jag minns än idag hur kombinationen av HÄNDER VERKLIGEN DET HÄR, DET ÄR SÅÅÅ DEN HETER och MÅSTE HA-känslor bara svämmade över mig. Jag köpte filmen och spenderade sedan kvällen med Steven Seagal ocn mördarvalen (helt omedveten om att Seagal flera år senare skulle jämföras med just en val). Jag blev inte besviken vid andra titten och bandet användes flitigt under de kommande åren. Sen någonstans vid mitten av 2000-talet sålde jag nästan hela min VHS-samling när jag till slut gav upp och hoppade på DVD-tåget och det var det sista jag såg av mördarvalen på väldigt länge, det blev aldrig något nytt köp av den på DVD.

För några månader sedan fick jag dock veta att det suveräna australiska bolaget Umbrella Entertainment hade släppt filmen på Blu-ray och blev genast sugen på att förfriska minnet än en gång. I samma veva skaffade morsan och styvfarsan sin första Blu-ray spelare och firade det med att köpa ett gäng filmer dom velat ha länge men aldrig kunnat få tag på DVD. Jag vet inte om det är för att jag är världens bästa son eller för att hon är världens bästa morsa, men hon slängde på Orca: The Killer Whale åt mig som present och nu, över tio år efter att jag sagt adjö till min VHS, äger jag filmen igen.
 
 
Nu har jag sett den med ett oskyldigt barns ögon, en tonårings blodtörstande ögon samt en vuxen konnässörs ögon och kan glatt konstatera att den håller måttet!
Ennio Morricone - Orca - Orca: Mördarvalen - Orca: The Killer Whale - Steven Seagal - The Glimmer Man - Umbrella Entertainment - Åhléns
Andreas Klasson

En av dom där filmerna jag alltid velat se men aldrig blivit av..

Svar: Rekommenderar varmt en titt!
Pappa Älskar Film

Sofia

Scoret är verkligen en klassiker. Filmen...mmm...not so much för min del :)

Svar: Meh, valhelvetet VINKAR ju till och med till Richard Harris i en scen, vad mer begär du av en film?!?! ORCA!
Pappa Älskar Film

Sofia

Där sade du något! ;D