Pappa Älskar Film

 

Det var den 5:e juni 2014, jag och min fru var på bröllopsresa i Rom och skulle besöka Spanska Trappan på vår tredje dag i denna oförglömliga stad. Vi var tidigt uppe och tog tunnelbanan till den station som låg närmast turistattraktionen, men bestämde oss för att leta upp ett närliggande café att äta frukost på innan vi gick upp för de världskända trappstegen. Det dröjde inte länge innan vi hittade ett litet och mysigt café och slog oss ner.

 

När vi satt där, ätandes våra fruktsallader hörde jag helt plötslig en kvinna som stod och pratade engelska med vad jag gissar var ägaren av cafét. kanske fem meter från oss. Jag tänkte inte mer på det och fortsatte äta av den goda fruktsalladen. Någon minut senare hörde jag ett par manliga röster från samma position, nu stod två andra män också där, den ena var en servitör och den andra var ett ansikte jag tyckte var väldigt, väldigt bekant. Han var anonymt klädd i en t-shirt, ett par shorts, en keps och solglasögon

 

"Är inte det där... det måste väl vara... visst är det...?" tänkte jag för mig själv och frågade min fru vad hon trodde, men hon var mer osäker eftersom hon tyvärr inte sett så många av hans filmer. Jag hörde honom prata, dock utan att kunna utgöra några specifika ord, men eftersom kvinnan som nu stod vid hans sida tidigare pratat engelska var jag nästan övertygad om min sak. Han var kanske 10 kilo tyngre än när jag senast såg honom i något minnesvärt och med ett pluffsigare ansikte än jag var van vid, men det kunde ju inte vara någon annan, eller?

 

Nyfikenheten övermannade förståndet och jag inledde en kort konversation med denna man som jag aldrig kommer glömma, delvis av helt fel anledningar.

 

- Excuse me, are you Tom Berenger? frågade jag så artigt jag kunde.

- Yupp! svarade mannen, som jag nu fått bekräftat var ingen annan än Tom Berenger, känd från bland annat Plutonen, Shoot to Kill, Sniper, Värsta Gänget och flera andra filmer jag sett ett otal gånger under åren.

 

Det är nu i konversationen jag ställer den dummaste följdfrågan i följdfrågans historia. Snälla ha i åtanke att jag vid detta tillfälle aldrig stött på en känd skådespelare, vars verk jag dessutom uppskattar, "ute i det fria" förut. Det hade alltid varit i samband med mässor eller andra evenemang som jag kunnat föra en konversation med kändisar tidigare.

 

- Seriously? frågade jag retoriskt men klumpigt, överraskad att han bekräftade mina misstankar, trots att jag kände mig smått säker på min sak.

- Sure am! svarade han och drog på ett stort leende innan han lämnade cafét snabbare än vår konversation varade, tillsammans med vad jag nu förstått var hans fru.

 

Han var borta så snabbt att jag inte ens hann ropa "You were awesome in The Substitute, man!" eller något annat uppriktigt men fantasilöst som han säkert hört hundratals gånger tidigare. När den lilla chocken av att ha pratat med en klassisk skådis från ungdomen lagt sig återgick jag till fruktsalladen med ett leende på läpparna och ännu ett kärt minne från den underbara veckan vi spenderade i Rom.